Tidigare har jag tänkt att det handlar om bristande vana. Att om jag börjar så kommer det att kännas naturligt. Att jag bara är lite feg och inte vågar ta plats. Men jag har insett att det handlar om någon annat. Jag blir för distraherad bland andra människor. Jag behöver koppla bort omgivningen för att kunna måla och då behöver jag tid för mig själv och mina egna tankar. Det har jag sällan på en semesterresa där många viljor ska samsas.
Egentligen är det samma sak när jag är hemma. Det går inte att sno åt sig några minuter här och där, eller att sitta tillsammans med familjen och teckna. Visst gör jag det ibland, men resultatet blir inte bra. Jag har svårt att fokusera och hittar inte den rätta känslan.
För att komma in i ett perfekt målarflow behöver jag ensamhet och obruten tid. Inga krav eller måsten som stressar. Ska jag måla på semesterresan får jag nog åka ensam och det känns inte så lockande. Då samlar jag hellre bilder i huvudet och i kameran som jag kan använda när jag är tillbaka i lugnet i mitt målarrum.
