söndag 16 februari 2020

En dag extra var det som behövdes

Sagohus, eller? Akryl på duk, 40x40 cm
I fredags var jag ledig från jobbet för att få lite mer tid för måleriet, och tänk vilken skillnad en dag kan göra. Vanligtvis tar det lite tid för mig att komma igång på lördagen eftersom vi sover lite längre och det är skönt att sitta och äta frukost i lugn och ro. Sedan är det ställtiden jag alltid tjatar om. Att ställa om från kulturjobb till målandet. Ofta har jag inte tagit mig fram till staffliet förrän efter lunch och då har ju en fjärdedel av helgen gått.

Nu steg jag upp samtidigt som familjen i fredags och när de åkte till jobb och skola gick jag in i målarrummet och körde igång direkt. Målningen här ovanför blev färdig lagom till familjen kom hem och jag hade tid och ork att laga mat, vilket jag nästan aldrig gör när jag jobbar. Då slutar det nästan alltid med att vi köper hem sushi eller någon annan köpmat.

Detalj från större målning
Resten av helgen har jag istället ägnat åt diverse småfix som behövde göras inför utställningen. Jag har gått igenom mitt lager med vykort och konsttryck och för att se vad som behöver kompletteras och beställt bläckpatroner och papper för att ha allt hemma när jag väl har fotograferat alla målningar. Lite fler kilramar och färger klickade jag också hem av bara farten. Det går alltid åt.

Större delen av lördagen ägnade jag åt att måla om några detaljer på två målningar som jag trodde var färdiga. De har hängt på min vägg i målarrummet en tid och varenda gång jag har tittat på dem har har det varit någonting som känts fel.

På den här till höger hade armen en konstig vinkel och handen var för stor. Dessutom var färgerna lite för bleka på några ställen. Efter några små ändringar känns den mycket bättre. Nu kan jag gå förbi den utan att grubbla.

Den andra målningen fick en jämnare ton på bakgrunden och några fyrkantiga färgfält försvann och ersattes av prickar. Inga större förändringar här heller egentligen, men tillräckligt för att jag ska känna att den är helt färdig.

Skönast var ändå att jag kunde jobba i lugn och ro, hann ta en promenad i solskenet och umgås med familjen utan att känna mig stressad över att tiden rinner iväg. Och det bästa är att jag har tagit ledigt nästa fredag också! Det här skulle kunna bli en vana.



söndag 9 februari 2020

Har jag gott om tid eller är det bråttom?

Husmålning på gång och solsken i målarrummet.
Det är nio veckor kvar tills det är dags för utställning, och ena stunden känner jag att jag har läget under kontroll, för att i nästa stund grubbla över hur i hela friden jag ska hinna allt jag vill göra. Ibland tar måleriet så mycket mer tid än jag tror. Särskilt de gånger jag ska göra något som jag tror ska bli lätt.

Just nu håller jag på med fyra mindre husmålningar som ska komplettera en större målning som jag har sedan tidigare. Enkelt, tänkte jag, men så blev det inte. Det går inte att måla lite halvhjärtat för att "fylla ut" en utställning. Det blir inte bra. Nu har jag ägnat tre hela helger åt två av målningarna och äntligen börjar det kännas som om det kan bli bra till slut. Fast det kommer att krävas åtminstone en helg till. Och då är det bara åtta helger kvar. Jag måste nog ta några dagar ledigt för att hinna med allt.
Den här kanske är färdig, eller?



Utställningslokal

Förra veckan var jag och tittade på lokalerna där jag ska ställa ut i påsk. Jag kommer att dela ett stort rum på Högbo brukshotell med en annan konstnär som verkar jättetrevlig. Det är första gången jag är just där och lokalerna kommer att kräva en del fixande för att kunna hänga upp målningarna (det är bruna stormönstrade tapeter med påfåglar och jag får inte spika i väggarna) men det brukar alltid vara mycket folk i Högbo och hotellet är mysigt.

Det är lätt att bara fokusera på måleriet inför en utställning, och glömma bort allt annat som måste förberedas för att allt ska bli så bra som möjligt.

Fotografera 

Eftersom jag inte har någon fotostudio måste jag passa på när det är bra väder ute, och därför glömmer jag ofta bort det och så blir det stressigt på slutet. Jag vill gärna ha fotografier på alla mina målningar. Kanske vill jag göra vykort eller konsttryck i efterhand och då behöver jag bra bilder.

Rama in 

Det betyder köpa lister, grundmåla dem, såga, spika, spackla och måla ett lager till. Och sätta dit en upphängningsanordning.

Beställa

Då måste jag först bestämma vilka målningar som ska bli vykort i år, fotografera dem, redigera bilderna och beställa i tid så att de hinner komma innan det är dags. Det är inget jag tjänar särskilt mycket på, men jag tycker att det är trevligt att även den om inte har råd att köpa en originalmålning kan få med sig någonting hem. Det brukar vara väldigt uppskattat.

Göra nya konsttryck

Samma sak här. Konst till ett billigare pris, men vilka målningar ska jag välja? De måste fotograferas, skrivas ut och paketeras. Kanske måste jag beställa nya patroner, papper och påsar.

Skriva prislista

Det är vanligt att ha ett gäng listor med titlar och priser på alla konstverk på utställningen, så att besökare i lugn och ro kan titta på målningarna och få den information de behöver utan att behöva fråga. Jag har haft samma priser ganska länge och i år är det dags att höja dem något, men frågan är hur mycket? Och vad ska alla målningarna heta? Det kan ta ett tag att komma på.

Fixa hängningsmaterial

Det här brukar jag komma på alldeles för sent, men inte i år har jag bestämt. På skärtorsdagen när det är dags för hängning ska jag ha skärmar, krokar, ståltråd, klisterlappar med siffror och allt annat man kan tänkas behöva färdigt i tid så att hängningen flyter smidigt. Förhoppningsvis följer svärmor med och ger kloka synpunkter på hur jag ska hänga, annars får jag leta efter någon annan med öga för konst.

Bjuda in

Jag gör inga vernissagekort till Gästrik Konst, utan brukar bara lägga ut all info på instagram och facebook, men det är ju faktiskt inte helt fel att skicka en personlig inbjudan också. Det får jag fundera över. 


Hinner jag allt det på åtta veckor? Det hoppas jag. Och om inte, så brukar det bli bra ändå.







söndag 26 januari 2020

Har jag sagt att jag älskar kreativa utmaningar?


Några av bilderna från instagramutmaningen #21daysinmyartworld









Jag vet att jag har sagt det här många gånger förut, men min kreativitet kickar igång av ramar och begränsningar. I alla fall påhittade sådana som jag kan avstå från om jag vill. Ramar som kommer av tvång ger inte riktigt samma effekt.

Den som följer mig på instagram har kanske märkt att jag har varit lite mer aktiv den senaste månaden, och det beror på att jag hoppade på Tara Leavers utmaning 21 days in my artworld. I utmaningen presenterar hon ett nytt tema varje dag som på något sätt är kopplat till konst och det egna skapandet och så får alla som vill lägga upp en bild som passar till det temat på sitt konto. Det har tagit ganska mycket tid att fundera över ord, hitta bilder och redigera dem samt skriva texter, men det har också varit roligt. Jag har återupptäckt gamla bilder, funderat över nya och tvingats formulera mina tankar om vad jag gör. Det är alltid bra.

Nu är jag full av idéer som jag vill jobba vidare med. Så även om utmaningen är över för den här gången så kommer det förhoppningsvis att fortsätta fyllas på med nya bilder på både instagram och här på bloggen.

söndag 19 januari 2020

Var har du fotograferat den där?

"Fåglarna", 2017, akryl på duk (såld)




Den här tiden på året är det helt omöjligt att fotografera mina målningar inomhus. Ljuset räcker inte till för att ta bra bilder. Att vi inte heller har så många fina väggar att visa konsten på är ett annat problem. Det behövs stora tomma ytor utan skavanker och med någon snygg möbel som framhäver målningen, och det är dåligt med den sortens väggar här hemma.

Tack och lov att det finns appar för det mesta nuförtiden! Som till exempel att placera konst i färdiga (och fina) rum. Jag älskar att jag kan sitta hemma och på ett enkelt sätt se hur mina målningar ser ut i olika miljöer.
"Kontakt", 2018, akryl på duk (såld)



"Gömstället", 2018, akryl på duk (såld)

Det finns säkert flera olika varianter av sådana här appar, men Artrooms som jag har provat fungerar alldeles utmärkt (och det får jag inte betalt för att säga). Jag verkar inte heller vara ensam om att tycka att den är bra. Tittar man på lite olika konstkonton på instagram känner man ganska snabbt igen de olika miljöerna. Fast det tycker inte jag spelar någon roll. Syftet är ju inte att låtsas att jag bor sådär snyggt, utan att visa upp hur målningarna kan se ut i en verklig miljö.

Sedan kan ju inte jag hjälpa att några blir lurade i alla fall. Idag frågade en av mina närmaste familjemedlemmar mig var i hela friden jag fotograferar mina målningar... :)

söndag 12 januari 2020

Gör om och gör rätt

Små bilder på papper i e-kursen Fresh Paint

Förra sommaren påbörjade jag e-kursen Fresh Paint som jag skrivit om tidigare både när den startade och hur resultatet blev. Jag tyckte inte att den gav så mycket nya kunskaper, men den hjälpte mig att komma igång med måleriet efter ett uppehåll, och det räckte tyckte jag. 

När jag sedan fick erbjudande om att förlänga kursen ett helt år för en billig peng hade jag först inga alls planer på att göra det. Jag tyckte ju inte att jag hade lärt mig något nytt så varför skulle jag? Sedan funderade jag lite till och insåg att jag faktiskt inte gjort kursen rätt. Hela tanken var ju att leka med färg och form, våga prova nya sätt att måla utan krav på ett färdigt resultat. Och vad gjorde jag? Jag plockade fram alla stora dukar jag hade hemma och tänkte mig att jag skulle få trettio målningar färdiga på nolltid. Så blev det inte. 

Kravlös igångsättare

Under julledigheten har jag mer och mer insett att jag längtar efter ett mer kravlöst måleri. Att skapa utan att det behöver ramas in och visas upp. Och då slog det mig att Fresh Paint är ett ypperligt sätt att göra just det. Att göra hundra små målningar på papper är ett perfekt sätt att kladda, testa, misslyckas och prova igen. Helt kravlöst. Mängden bilder gör att det är lätt att hela tiden gå vidare och inte fastna i att göra klart en bild. Det finns alltid möjlighet att gå tillbaka senare. 

Att inleda med att måla några små kvadrater är också ett bra sätt att värma upp och sätta igång tankarna inför ett större måleri. Som jag har skrivit många gånger förut så har jag ibland lite svårt att komma igång och då hjälper det att sänka kraven och bara leka lite först. 

Helgens måleri: "Lånade färger", 30x30 cm, akryl på duk, Elin Folkesson
Jag vet inte om det enbart är Fresh Paint som gjorde att helgens måleri gick så lekande lätt och var så lustfyllt, men visst tror jag att det har påverkat. Jag kände mig mycket mer avslappnad och hade roligt helt enkelt. Sedan får vi se vad jag tycker om den färdiga målningen när den har fått vila ett tag. Just nu gillar jag den i alla fall.  

måndag 6 januari 2020

Årets första målning

"Överenskommelsen", 60x73 cm, akryl på duk, Elin Folkesson
Julledigheten är snart över, men jag ska försöka spara den härliga målarbubbla jag har befunnit mig i de senaste veckorna och plocka fram den igen på kvällar och helger. Just nu känns det trist att börja jobba igen, men jag vet att jag kommer att tycka att det är lika roligt som vanligt när jag väl är på plats. Och jag behöver den stimulansen för att kunna måla, även om det innebär att tiden inte riktigt räcker till.

Trots att jag har spenderat så mycket tid framför staffliet har jag bara lyckats färdigställa två målningar under hela ledigheten. Den här ovanför tog längst tid och har orsakat mest huvudbry. Från att vara supernöjd med den första skissen har jag målat om och målat över otaliga gånger och slitit mitt hår när resultatet inte blivit som jag önskat, men nu känner jag mig relativt nöjd. Ibland riktigt nöjd. Jag ska låta den vila ett tag för att se om det håller, eller om något måste ändras.

Som inspiration till målningen har jag använt tre fotografier som jag rivit ur olika tidningar. Det kan kanske vara lite roligt att veta att männen längst ner kommer från en bild av Donald Trump och Barack Obama, men jag har inte strävat efter någon likhet - snarare tvärtom. Jag tyckte dock att det påbörjade handslaget var talande.

Den senaste målningen under processens gång. Från skiss till mer detaljer.

Som vanligt brottas jag med min önskan om att förenkla samtidigt som jag har en tendens att fastna i detaljer. Det är en balansgång som ibland är lite svår att hålla. Ibland går jag över gränsen och måste ta tillbaka det som gått förlorat. Vissa kan säkert tycka att jag överarbetar mina målningar och att de halvfärdiga bilderna är bättre än det färdiga resultatet. Det får de såklart tycka, men det spelar egentligen ingen roll. Jag måste måla det som känns rätt för mig. Jag uppskattar ofta det lite råare, skissartade uttrycket hos andra, men det är inte mitt uttryck. Det gäller att komma ihåg att hålla sin egen balans. Det kan också vara en utmaning.



onsdag 1 januari 2020

Ett litet ord för 2020

"Lämna avtryck", 2019, 40x40 cm, akryl på duk, Elin Folkesson
Som vanligt sätter starten av ett nytt år igång tankarna hos mig. Tankar om vad som har skett och vad som ska komma. Vilka avtryck har jag lämnat och vad vill jag göra under kommande år? Sedan många år tillbaka har jag valt ett ord som ska sätta inriktningen på det nya året. 2019 års ord var Natur och det är ett ord som jag har haft med mig och tänkt på då och då, även om det inte har gett lika stora avtryck som jag kanske hade önskat.

I mitt måleri har jag alltid använt mycket bladformer och annan växtlighet, men jag har inte haft så mycket tid under 2019 att experimentera med natur på nya sätt. Däremot har jag spenderat mer tid utomhus under året, trots en ond rygg som stoppade mina planer på vandring under semestern. Jag har grävt, rensat och baxat runt stenar i trädgården, köpt en cykel och rullat många mil på grusvägarna här omkring och tagit med familj och hund till skogen för att plocka svamp, hugga julgran eller bara vara.

Först tänkte jag inte välja något ord för kommande år. Jag hade inte hunnit tänka färdigt och ville inte tvinga fram något som inte känns rätt. Så slog det mig i duschen (som alltid!) i morse. Jag har redan flera saker som jag har sagt att jag vill fokusera på under året. Det är både nya idéer och sådant som växt fram under en längre tid. Det är sådant som rör måleriet men också hem och familj. Alla har de dock en sak gemensamt. Det handlar om att göra saker enklare. Att skala ner, underlätta eller plocka bort onödiga detaljer. Förenkla. Det får bli mitt ord för 2020.

Rensa vårt hem från onödiga prylar

Egentligen har vi redan börjat skala ner genom att sälja stugan i Örnsköldsvik. Det känns skönt med ett hus mindre att ta hand om, men det har också inneburit att vi har fått hem en hel del möbler och husgeråd som vi egentligen inte behöver. Det är överfullt i alla skåp och lådor här hemma. Jag är så less på röran och alla prylar som vi ändå inte använder. Här ska rensas (och inte fyllas på med nya saker)!

Burkar i olika former och färger vill jag ha kvar, men de får nog flytta in i skafferiet.

Förenkla måleriet

Även i måleriet skulle jag behöva rensa. Jag har länge sagt att jag vill måla enklare, och då menar jag inte att motiven eller färgerna ska vara färre, utan att jag sluta pilla och peta så mycket i detaljerna. Ibland lyckas jag direkt få det så förenklat som jag vill, men ofta trillar jag dit först och petar för mycket så jag måste börja om. Det är en ständig träning.

Grövre penseldrag och färre detaljer - det är så jag vill ha det

Samla mitt skrivande 

Jag har ett behov av att skriva ner mina tankar, att skissa på idéer och göra listor över allt man kan tänka sig. På jobbet har jag i flera år använt en egen form av bullet journal som fungerar klockrent,  men här hemma håller jag fortfarande på med olika dagböcker, anteckningsböcker, lösa lappar, bloggar och appar. Rörigt, minst sagt. När jag igår kände ett behov av att påbörja en ny träningsdagbok fick jag nog. Nu ska allt samlas i en och samma bullet journal: träning, utställningsplanering, dagboksanteckningar, skisser, listor, lästa böcker och allt möjligt annat. Det känns inspirerande och jag har redan börjat.

En ny bok för alla olika sorters texter

Prova och samla nya recept

Jag längtar efter att laga mer mat. Vegetariskt såklart och både recept för vardag och fest. Vi provar ofta nytt men glömmer sedan bort var vi hittat receptet och så vet vi aldrig vad vi ska göra nästa gång. Vardagsmaten blir ofta trist och enformig. Jag vill göra det enklare att hitta bra recept och spara det vi verkligen tycker om och göra mig av med resten. 

Tre bra kokböcker som jag vill laga mer mat ur







Välkommen 2020! Det här är året då allt ska bli så mycket enklare.