Sitta fast och släppa taget


De senaste veckorna har jag helt tappat farten i måleriet. Jag har inte känt någon lust eller inspiration över huvud taget. Och det är inte så att jag inte har försökt. Varje vecka har jag suttit framför staffliet, testat färger, former och nya idéer, men utan resultat. Jag har så många påbörjade målningar som inte har kommit längre än till det första lagret färg.

Vanligtvis påverkas jag inte så mycket av en period med bristande inspiration. Jag brukar alltid kunna jobba mig igenom det och hitta lusten så småningom, men så här trögt har det inte varit på länge. Kanske beror det på att jag har varit lite småsjuk på sistone, kanske på att jag har lagt mycket energi på mitt jobb som kultursamordnare, men framför allt tror jag att det beror på att jag tänker för mycket. Som vanligt.



Efter utställningen i november kände jag ett behov av att tänka nytt och stort. Jag hade så många idéer om vad och hur jag ville måla. Jag ville vara mer genomtänkt och sammanhängande, planera i förväg istället för att måla intuitivt och vara mer miljövänlig genom att byta från akryl till äggoljetempera. Och sedan blev det ingenting.

I veckan fick jag två påminnelser om varför jag målar, och vad jag behöver göra för att få tillbaka den där lustkänslan igen. Den första påminnelsen fick jag på en personalvisning av en ny utställning på Konsthallen där jag jobbar. Konstnären berättade om sin process och hur hon utforskade vatten och is genom stora kolteckningar i en helt egen teknik. Hela utställningen byggde på forskning om klimatet men hennes utforskande arbetssätt var det som fångade mig. Att ge sig själv tid att prova, misslyckas, återanvända och se vad som händer.


Den andra påminnelsen fick jag idag när jag slötittade på instagram. En av mina tidigare inspirationskällor hade publicerat en bild med en text om vikten av att släppa taget, att inte planera eller döma eller tänka så mycket. Det var inte världens bästa bild eller text, men just idag så hamnade den helt rätt.

Alla mina planer, tankar, idéer och drömmar om måleriet tänker jag lägga åt sidan ett tag. Nu ska jag vara helt planlös, bara vara och göra utan tanke på resultatet. Det känns så befriande. Och enkelt! Det här är ju inte någon nyhet för mig egentligen. Det är här jag hamnar hela tiden. I mitt eget huvud. Kanske kan jag komma ihåg det lite längre nu.

För tio år sedan

Utställning på Galleri Galaxen 2009
Vad gjorde jag för tio år sedan? Det är nästan omöjligt att inte fundera över det när alla sociala medier svämmar över av bilder på folks #tenyearchallenge. En tillbakablick i min gamla blogg ger svar. Tänk vad nytt måleriet var för mig då och vad mycket som har hänt sedan dess!

En nervös utställare på vernissagedagen
För tio år sedan hade jag min allra första utställning i Umeå på Paletten Konst & Ram. Jag visste inte alls vad jag höll på med, och var riktigt nervös men det blev en trevlig tillställning som gav mersmak. 

Senare samma år hade jag min andra utställning på Galleri Galaxen i Sandviken tillsammans med Christina Johansson. 

Hålla balansen från 2009

Trots att jag inte hade målat så länge tycker jag ändå att jag hade hittat en stil som passade mig och som jag fortfarande känner igen mig i.

Återvinningstavlor på rad från 2009
Det var också då jag började måla mina återvinningstavlor som jag sedan fortsatte med under flera år. Det var små kvadratiska målningar på kartong med inslag av återvinningsmaterial. Jag använde tidningsurklipp, gamla dukrester, sönderrivna böcker, plåtburkar, knappar och broderigarn. De var väldigt roliga att göra och såldes snabbt på utställningarna.

Greta och Sonia målar 2009
Mira hjälper till med posering 2009

Men hur i hela friden hade jag tid att måla? Tjejerna var ju så små! Sonia var ett tvåårigt yrväder, Greta var bara fyra och Mira fyllde nio det året. Många inlägg på bloggen handlade om hur vi skapade tillsammans men också hur jag brottades med att hitta tid till eget måleri.

När jag ser tillbaka på bilderna så känns tio år som en evighet. Visst är mycket sig fortfarande likt. Jag målar och ställer ut utan att egentligen hinna, och tjejerna är sig lika även om de är äldre. Men mycket har också ändrats. Jag är inte samma person idag som jag var då.

Det ska bli spännande att se vad som händer de kommande tio åren.


Måla med akryl eller äggoljetempera?

Jordpigment från boken Jordens färg
Jag målar oftast med akrylfärg. Det började jag med när tjejerna var små och jag var rädd för att de skulle peta på målningar som ännu inte torkat. Innan dess var det bara oljefärg som gällde. Under hela konstlinjen och därefter funderade jag inte på att använda något annat. Och nu efter mer än tio års måleri med akrylfärg har jag svårt att släppa den färgen. Den passar mitt temperament. Jag behöver inte vänta på långa torktider, använda farliga lösningsmedel eller tänka på hur jag målar så färgen inte spricker. Akrylen torkar snabbt och jag kan måla många lager direkt efter varandra. Och jag gillar ju verkligen att måla lager på lager!

Men ändå. Den senaste tiden har jag börjat fundera över om jag inte skulle byta ut akrylen mot äggoljetempera. Främst för miljöns skull. Men eftersom jag aldrig gör något utan att läsa på en hel del först, så har jag letat information om hur äggoljetempera kan användas i konstmåleri. Och jag hittar i princip ingenting! Det finns en hel del att läsa om äggoljetempera som väggfärg eller snickerifärg, men det kräver ju en helt annan teknik.
Jordens färg, om jordpigment i äggoljetempera av Milis Ivarsson och Frida Hafvenstein
Den enda bok jag har hittat som beskriver äggoljetempera ordentligt är Jordens färg av Milis Ivarsson och Frida Hafvenstein. Boken är en riktig bibel när det gäller äggoljetempera, men även om den är inspirerande så fokuserar den också på hus, rum och möbler. Endast ett litet avsnitt behandlar konstmåleri men där sägs egentligen bara att det är bäst att experimentera sig fram. Och jag som helst vill veta allt på en gång!

Går det till exempel att måla på min vanliga grundade linneduk eller måste jag använda särskild grundfärg? Ska jag använda kokt eller rå linolja (Det är olika bud beroende på vem man frågar)? Går färgen att blanda med varandra eller har pigmenten för olika egenskaper? Och vilka pigment är miljövänliga och vilka är skadliga? Jag tror inte att jag klarar mig med bara jordpigment. Det känns lite tråkigt att inte kunna få till klarare nyanser av till exempel grönt, cerise, orange eller gult. Behöver jag större utrymme för fler tavlor som ska torka? Och kanske ett eget kylskåp?

Varför ska jag alltid krångla till allt så mycket? Det är väl bara att köra igång och se hur det går!





Hemmafix och måleri


Ibland behövs det annat måleri än på duk. I helgen ägnar jag mig inte åt konst, utan åt att renovera vår hall som är i stort behov av en uppfräschning. Det syns kanske inte riktigt på bilden här ovanför, men panelen som vi satte dit när vi flyttade in har gulnat, spruckit och på vissa ställen blivit tuggad av små hundtänder. Jag har tänkt fixa till det så länge och inte kommit till skott, men nu är det dags. 


I hallen har vi också en skohylla och en hatthylla från Ikea som målats in i samma färg som väggen. De utstickande hörnen var extra lockande att tugga på för vår förra hund Måns. Märta har som tur är inte haft några tendenser att tugga på möbler så nu finns det inga ursäkter att ha det så här längre. Hatthyllan har av naturliga skäl inga bitmärken men några krokar sitter löst och andra saknas helt. Så irriterande.


Även dörrfodret runt ytterdörren är tuggat och golvlisten är för kort. Vi har varit på väg att byta den golvlisten flera gånger men det har av någon anledning inte blivit av. Det är inte klokt vad man blir hemmablind! Varför har vi inte gjort något åt det här tidigare?


Även belysningen behöver bli bättre. I taket sitter två billiga taklampor från Ikea. De var en nödlösning redan från början eftersom vi inte visste vilka lampor vi ville ha och jag har aldrig varit riktigt nöjd med dem. Ljuset går inte att rikta på något bra sätt och lamporna går sönder hela tiden. Vi har beställt nya som ska hämtas nästa vecka. Jag håller tummarna för att de ska bli så bra som jag tror.

Innan allt är färdigt ska jag också måla en garderob och en byrå och byta knoppar på dem, sy ett draperi in till matrummet och fixa någon form av mysbelysning. Det kan alltså att ta ett tag innan det kommer några efterbilder, men det gör ingenting. Nu har jag ju i alla fall börjat.

Nytt galleri och webbutik

Min webbutik med originalkonst och konsttryck: www.elinfolkesson.quickbutik.com
De senaste åren har jag haft en webbutik där jag har sålt konsttryck. Jag har inte lagt så mycket energi på den, utan mest haft den som en sida att hänvisa till när jag får frågor om jag har någon konst till salu. Från början lade jag inte in originalmålningar där, utan hade dem på en egen sida på min blogg. Varför vet jag inte riktigt. Jag tänkte nog att det var krångligt med frakten, men det är det ju egentligen inte, så strax innan jul insåg jag att det är bättre att ha allt samlat på ett ställe. I samma veva fick jag ett meddelande om att den sida jag använde till webbutiken skulle läggas ned. Så typiskt.

Galleri på nätet

Jag grubblade ett tag över hur jag skulle göra. Valet stod mellan att flytta webbutiken till en annan sida som kostar lite mer men där jag får hjälp med design, funktion och betallösningar, eller sköta allt själv via min befintliga hemsida. Och jag valde att ta kostnaden och flytta till en ny sida. Åtminstone på prov.

Just nu finns bara tre originalmålningar och några konsttryck inlagda, det är de enda jag har kvar här hemma förutom tre större målningar som jag ska lägga in idag. Min tanke är dock att jag ska fylla på med nytt under våren. Jag har inga konstutställningar inplanerade det här året så webbutiken kommer att bli mitt galleri. För den som vill se målningarna i verkligheten finns alltid möjligheten att komma hit och titta. Bara man hör av sig först.

Webbutiken är än så länge ganska enkel, texter och bilder skulle jag behöva fila lite mer på, men alla viktiga funktioner ska finnas. Det går att betala med kort eller faktura och frakten är fri. Och så är det naturligtvis bara att höra av sig om det uppstår några frågor eller funderingar. Välkomna in!

Bilder som berättar

Ferrante-bilder eller Mellanrum II och IV?

Inför utställningen på Galleri K i november målade jag en serie bilder på samma tema. Jag kallade dem Mellanrum I-IV efter att ha bett om titelförslag på instagram. Jag skrev också om måleriprocessen i flera inlägg där jag bland annat funderade över var bilderna kom ifrån och vad de ville säga.

På vernissagen var det en köpare som tyckte att jag borde döpa om serien till Min fantastiska väninna efter Elena Ferrantes bokserie, och höja priset till det dubbla. Senare samma dag var det en till besökare som gjorde samma koppling. Även om jag inte alls hade den tanken när jag målade dem, så kan jag faktiskt hålla med. Jag har läst böckerna och tyckte mycket om dem och vill gärna se teveserien som är aktuell nu. Och vem vet var inspirationen kommer ifrån? Kanske var det lite Ferrante som snurrade omkring i mitt huvud under tiden jag målade. Hursomhelst så lever namnet kvar i mig och jag kommer troligtvis alltid att tänka på dem som Ferrante-bilderna.

"Mellanrum I", 30x30 cm, akryl på duk, till salu i webbutiken
Tre av de fyra målningarna är sålda, men inte den första i serien. Den fick en alldeles egen berättelse av en besökare på vernissagen. Hon såg en dotter som är på väg att lämna sin mamma. Dottern är flickan i ljus klänning. Hon har blicken lyft och kroppen halvt bortvänd. Kvinnan i mörk klänning är modern som med blicken sänkt och armarna passivt hängande sörjer att dottern är på väg bort från henne. Fin tolkning tycker jag. Särskilt med tanke på prickarna som ändå visar att de hör ihop.

Jag älskar verkligen att höra vad andra människor ser i mina bilder. Det gör att jag kan se på dem med nya ögon och att de kan berätta nya historier även för mig.

Ett litet ord för 2019


Jag älskar verkligen den här tiden. Ett helt orört 2019 ligger framför oss och jag, som många andra, lockas att sätta mål, fundera över nyårslöften och göra stora planer för framtiden. Men jag ska inte sätta några specifika mätbara mål för det kommande året. Jag ska inte springa något lopp, sluta med godis eller lära mig att sticka. Däremot ska jag välja ett ord som ska bli mitt tema under året. Till skillnad från tidigare år (det var ett tag sedan) handlar ordet inte om att fokusera på mig själv, att utveckla någon sida eller egenskap som jag tycker att jag behöver. Tvärtom handlar det om att fokusera på något utanför mig själv.

Ordet jag har valt är Natur.

Vara utomhus

Det innebär bland annat att jag vill tillbringa mer tid utomhus under 2019. Jag har alltid tyckt om att vara i skogen, gräva i trädgården och ta långa promenader, men samtidigt är jag väldigt bekväm. Det tar emot att gå utanför dörren när det är mörkt, kallt eller regnigt. Och så gillar jag ju att göra inomhusaktiviteter som att läsa, måla och skriva. Under vinterhalvåret är det alldeles för många dagar då min enda utevistelse är den jag får när jag går från ytterdörren till bilen. Det vill jag ändra på. Min kropp behöver fatta vad hjärnan redan vet - att jag alltid mår bättre av en daglig dos sol, natur och frisk luft.

Jag har faktiskt redan tjuvstartat genom att kasta ut crosstrainern och skrota idén att köpa ett löpband till källaren. I stället har jag letat fram mina dubbade joggingskor och bekantat mig med pannlampan. De fungerar alldeles utmärkt. Dessutom har jag köpt en bok om Gästrikeleden till min man i julklapp. I sommar ska hela familjen ut och vandra har jag tänkt.


Naturen i måleriet

I mitt måleri har jag alltid använt mig av mycket växtlighet som blommor, blad och träd. Oftast skapade helt ur min fantasi. Det huvudsakliga motivet har nästan alltid varit den mänskliga figuren. Jag skulle vilja plocka in naturen mer i måleriet. Exakt hur vet jag inte än. Det tänker jag experimentera med under året som kommer. Jag kommer dock inte att måla traditionella landskap och naturmotiv. Det är jag ganska säker på.


Tänka på miljön

En självklar del av att fokusera mer på naturen är att ha ett bra miljötänk. Jag äter redan vegetariskt för det mesta, handlar ekologiskt så mycket jag kan, flyger väldigt sällan och sopsorterar, men vi kör bil till jobbet varje dag och konsumerar mycket mer än vi behöver. Jag vill bli bättre, göra bättre, få mer kunskap. Ska vi ha någon natur att vistas i framöver borde det vara allas fokus under 2019 och framåt.