lördag 31 december 2022

Året som har gått - 2022

2022 har varit ett bra år för mig, trots all oro och otäcka händelser runt om i världen. Det kanske inte har varit mitt bästa år när det gäller konsten, men jag har haft mycket annat att glädjas åt och det känns som om jag är på väg åt rätt håll. Jag har under flera år haft en längtan efter att rensa i mitt liv och i år har vi tagit stora steg när det gäller att förenkla vårt liv och det märks i mitt mående. Jag känner mig lugn och tillfreds och har höga förväntningar på nästa år.

Årets bästa beslut


Vårt nya hus dagen vi flyttade in.

I början av året letade vi och drömde om olika hus som vi kanske skulle kunna flytta till. Vi var på några visningar, men inget kändes rätt. Vi hade siktet inställt på ett stort pampigt stenhus med högt i tak och spröjsade fönster. I mars föll vi för ett - visserligen stort - men ganska ocharmigt åttiotalshus som visade sig vara helt rätt för oss. Det är enkelt, praktiskt, ligger i ett trevligt område och det är nära till jobb, dotterns fotbollsträningar, sjö och motionsspår. Visst finns det en del att göra på huset för att det ska kännas som vårt eget, men det är ingen brådska. Inför flytten gjorde vi dessutom en storrensning och sålde, skänkte eller slängde en stor del av våra ägodelar. 

Årets utställning

Jag försöker ta en selfie under årets Gästrik Konst

Det blev bara en utställning under 2022, men det är en mer än förra året. Påskens konstrunda Gästrik Konst blev lika folkrik och energigivande som vanligt. I år höll jag för första gången till på Högbo brukshotell tillsammans med ett gäng andra konstnärer. Lokalerna är stora och fina, men det var lite bökigt att hänga konsten på de fula och rangliga skärmar som vi fick låna. Jag klädde in mina i lakan, men det blev inte så bra. Måste klura ut en ny lösning till nästa år om jag ska vara i samma lokal. 

Årets mest uppskattade

"Sommarklänning", 2022, Elin Folkesson, akryl på duk

En av målningarna på utställningen i påskas var såld till en vän redan innan utställningen öppnade. Såklart var det den målningen som de flesta ville ha och det var många som ville prata om just den. Tio små konsttryck och fem stora av samma motiv sålde slut nästan direkt. (På bilden här ovan är den inte riktigt färdig - de sex ljusa fläckarna längst ner i högra hörnet blev också röda innan den var helt klar.)

Årets snabbast sålda

"Betraktelser", 2022, Elin Folkesson, akryl på papper

Förutom den målning som såldes i förväg var det den här målningen den som gick först. Den var också med i årets folder för Gästrik Konst så köparen hade haft tid att tänka igenom beslutet innan besöket och var först på plats när vi öppnade. 

Årets eftersläntrare 

"Flyttfåglar", 2022, Elin Folkesson, akryl på duk

"Flyttfåglar", som var en av mina favoriter av årets målningar, väckte inget habegär under Gästrik Konst. Vad det beror på vet jag inte. Det kan ha varit placeringen, ljuset, jämförelsen med övriga målningar eller något helt annat. När utställningen var över var det däremot flera som hörde av sig och ville köpa just den. Så är det ofta. Kanske behövde den bara lite mer betänketid?

Årets prestation

"Min stad", akryl på duk, Elin Folkesson

Jag vet att jag har skrivit om det förut, men årets prestation måste ändå vara att jag äntligen har gjort klart de åttio sista målningarna till Sandvikens kommuns pensionärer. Nu är mitt treåriga avtal klart och ny upphandling är på gång för de kommande tre åren. Det ska bli spännande att se vem det blir. 

Nu ser jag fram emot ett fortsatt lugnt 2023 med mer tid för måleri.

Gott nytt år!
 

söndag 4 december 2022

En treårig utmaning

"Min stad i rosa - 2022", akryl på duk, 20x20 cm, Elin Folkesson

För tre år sedan fick jag uppdraget att måla avtackningsgåvor till alla kommunens pensionärer de kommande tre åren. Det innebär att jag har målat nästan trehundra målningar med samma motiv de senaste åren. Målningarna delas ut på en jubileumsfest varje år tillsammans med följande text:

Målningen "Min stad" består av husformer i ockra och engelskt rött som tillsammans bildar en lapptäcksliknande helhet, där olika mönster fungerar som kopplingar mellan husen och omgivningarna. Färger och huskroppar har hämtat inspiration från de gamla bruksgårdarna i Sandviken, men är ingen direkt avbildning. 

Husen berättar en historia om sammanhang, om hur vi färgas av varandra och av vår omgivning, om behovet av att sticka ut eller passa in. Vi tar med oss något av alla vi mött och allt vi upplevt, men vi lämnar också något kvar av oss själva. 

Varje målning är ett unikt originalverk, vilket innebär att ingen målning ser exakt likadan ut som den andra. Alla målningar utgår från samma husformer, men mönster, detaljer och omgivande färger varierar. 

Det har varit ett roligt och hedrande uppdrag och jag har fått mycket positiv feedback, men det har också varit ganska tidskrävande, så det känns skönt att det snart är över. De allra sista målningarna ska levereras i början av nästa år och sedan är uppdraget slutfört. Äntligen tid för ett friare måleri! 


torsdag 31 december 2020

Året som gått - 2020

År 2020 är för de flesta inte ett år att minnas med glädje. Varför behöver jag knappast skriva. Pandemin och dess konsekvenser kan inte ha undgått någon. Och visst har det varit ett tungt år i många avseenden, men det har också funnits en hel del ljusglimtar, både i stort och smått, och jag väljer att fokusera på dem så här på årets sista dag. Vad är det jag vill minnas från 2020?

Årets instagramutmaning

Januari rivstartade med en instagramutmaning hos Tara Leaver där fokus låg på konsten. 21 days in my artworld. En rolig början på året som tvingade mig att tänka mer på måleriet och varför jag gör det jag gör. Det är så lätt att glömma bort och jag mår bra av återkommande påminnelser. 
Några av bilderna från januaris fotoutmaning på instagram

Årets verkliga konstutmaning

I början av året fick jag också veta att jag vunnit en konstupphandling i kommunen som innebär att jag ska göra hundra målningar per år i tre år. Alla målningar har samma motiv, men något olika färger och mönster. Det har tagit väldigt mycket av min målartid, särskilt under hösten, men det är det värt. 

Tio målningar av hundra

Årets utställning

Som allt annat blev påskens traditionella konstrunda Gästrik Konst inställd, men skam den som ger sig. Eftersom allt redan var färdigt och förberett ordnade jag en utställning i mitt målarrum och lade ut allt på instagram och facebook. Det gick över förväntan och känslan var nästan samma som ett vanligt år. Många fina hejarop, kommentarer och köp från följare över hela landet som inte kan gå på mina vanliga utställningar.

Bilder från påskens utställning - i mitt målarrum och online

Årets renovering

Vi bor i ett stort gammalt hus och det är alltid något som borde fixas, men det går sakta. Det finns så mycket annat roligt att göra också. 2020 blev i alla fall året då vårt långdragna projekt att öppna upp på övervåningen och göra ett gemensamt teverum till tjejerna blev klart. Eller åtminstone nästan klart. Jag ska fortfarande måla några dörrar ett varv till och måla ett skåp. Bästa beslutet var dock att låta äldsta dottern stå för slutpiffet som jag aldrig får till annars. Jag slapp fatta beslut och hennes valda lampa, matta, filtar, kuddar och ljusstakar blev helt rätt (och färgkoordinerat med Märta). Skönt ändå att inte köpa allt nytt. Vi har återanvänt vår gamla hörnsoffa som har fått ett nytt överdrag, soffbordet är loppisfyndat och de fina tavlorna av Hans Hedenström och Eigil Thorell (som syns lite halvt) har vi fått av svärmor för länge sedan, men de gör sig bättre här mot den gråbruna väggen. 

Nyfixat teverum med matchande Märta (och en liten tomte)

Årets hälsosammaste

Min rygg har krånglat även i år och ett försök att börja springa igen i våras fick avbrytas, men 2020 har ändå inneburit mer träning än tidigare. Jag har cyklat och styrketränat regelbundet och känner mig lättare, starkare och piggare. Mer sånt ska det bli 2021 när vi förhoppningvis kan fixa ett träningsrum nere i källaren så jag slipper möblera om varje gång jag ska träna.

Nike Training Club har varit min ryggs bästa kompis under året

Årets mest oväntade

Det mest oväntade som hände under året var att jag sökte, och fick ett nytt jobb. Det hade jag inte trott för ett år sedan, men idag känns det helt rätt. På måndag gör jag min första dag som bibliotekschef i Sandviken, och även om det är annorlunda tider och biblioteken inte fungerar som den mötesplats de är i vanliga fall, känns det så fantastiskt roligt. 

Saxat från Din lokaltidning i december

Årets bästa trots allt

Men bäst är ändå att vi har haft möjlighet att träffa familj och vänner åtminstone lite - trots rådande omständigheter. Det går att fira utomhus och med stort avstånd också, även om jag hoppas att vi kan ses lite oftare och närmare under nästa år. 

Gott Nytt År!

Mamma och pappa på jullunch utomhus hos min bror


onsdag 29 juli 2020

När allt faller på plats (eller är jag bara velig?)

Nuvarande vardagsrum
En blivande ateljé?

I april skrev jag att det var dags för en ny och ändamålsenlig ateljé. Vi hade precis bestämt att vi skulle bygga ett hus på gården och jag var eld och lågor. Äntligen! Det hade jag ju drömt om så länge. Maken pratade med byggarbekanta, jag letade husmodeller och vi funderade över placering på tomten. Men ändå var det någonting som tog emot. Jag kom på mig själv med att skjuta på projektet hela tiden och skyllde på att det var mycket annat att göra och att jag behövde tid för att verkligen fundera ut den bästa lösningen. 

Häromdagen var jag ensam hemma och började grubbla på ateljébygget igen och insåg att det skaver av två olika anledningar. 

För det första så funderade jag över om jag verkligen vill avskärma mig i en helt annan byggnad under stora delar av min fritid. Det bästa jag vet är ju att måla när resten av familjen är hemma och går in och ut i min ateljé för att prata lite eller bara vara. Att vara ensam är bara skönt i korta stunder när jag behöver tänka och formulera mig. Annars vill jag gärna ha liv och rörelse. Dessutom målar jag sällan flera timmar i sträck utan avbrott. Jag målar, tar en paus, kommer tillbaka och ser vad som behöver göras och målar lite till för att snart ta en paus igen. I pauserna gör jag något helt annat. Sätter på en tvätt, pratar med övriga familjen, kokar kaffe eller tar mig något att äta. Det kommer i så fall att bli ett fasligt spring från ateljén in till stora huset. 

För det andra så känns det lite fel att lägga så mycket tid, energi och pengar på något som bara är för mig, när vi också har så många idéer och drömmar om resten av huset och trädgården. Vi bor i på en gammal gård som vi har renoverat allt eftersom och vi har gjort väldigt mycket, men det är fortfarande en hel del kvar. I sommar har vi ägnat flera veckor åt att rensa ur mängder av bråte ur källaren och det gamla garaget för att få lite bättre förvaring och göra om ett av rummen till ett hemmagym. Det kändes så himla bra att ta hand om det vi redan har. Jag kände bokstavligen hur en tyngd lättade från mina axlar. Vår risiga källare har legat där som en energitjuv hela tiden och nu gjorde vi äntligen något åt det. Jag ville skrota alla ateljéplaner direkt och gå vidare med tvättstugan, vårt sovrum, fixa till köket, byta golv i vardagsrummet och sätta in en kamin, bygga ett trädäck och köpa växthus... (har jag sagt att jag har lite lätt för att gå all-in när jag väl sätter igång med något!)

När jag satt vid köksbordet och funderade över hur vi skulle kunna hinna med allt annat vi vill göra med ett stort ateljébygge på gång insåg jag att det går att göra på ett annat sätt. Jag kan bygga en ateljé inne i huset i stället, i det som vi nu använder som vardagsrum på nedervåningen (och därmed flytta vardagsrummet till det rum jag nu använder bredvid matrummet). Det blir visserligen mindre än om vi bygger ett fristående hus, men jag kan få allt det övriga jag vill ha - närhet till familjen, möjlighet att stänga om mig om det behövs, stora fönster med fin utsikt och möjlighet att låta färgen droppa utan att vara rädd om golvet. Tidigare har jag flyttat runt i olika rum i huset beroende på vilka övriga behov vi har haft, men det här skulle i så fall bli min ateljé för en längre tid framöver och anpassat efter det. Och det bästa av allt är att vi kommer att behöva göra en mindre ombyggnation av köket så att vi får plats med en större kyl och frys, vilket är väldigt skönt i en stor familj som gillar att laga mat. 

Nu känns det som om allt har fallit på plats i mitt huvud och det är så skönt. På det här sättet kan jag ta hand om det vi redan har och ändå få en ny ateljé. Och hinna med! Dessutom ligger det helt i linje med mitt valda ord för året: Förenkla.

torsdag 23 juli 2020

Hundra hemliga målningar

Tio påbörjade målningar som väntar på ett nytt lager färg

Det har varit tyst från mig ett tag. Jag har tagit semester från både instagram, facebook och blogg den här sommaren. Jag har visserligen målat en del, men inte så jättemycket. Det behövdes nog en semester från det också. I stället har jag varit utomhus, umgåtts med familjen, grävt i trädgården, tränat, röjt i källaren, bakat och lagat mat. Det har varit underbart avkopplande, men nu känner jag att det är hög tid att återgå till färger och penslar.

Just nu är jag ensam hemma i tre dagar och kan ägna mig helt åt måleriet. Det behövs. Jag har ett stort uppdrag som ska slutföras innan årskiftet. Hundra små målningar med samma grundmotiv men något olika utförande och färgskala ska vara klara för leverans senast i januari. Då ska de vara inramade, inslagna och med en beskrivande text. Ett väldigt hedrande och roligt uppdrag, men tidskrävande. Det blir inte så mycket tid över för annat måleri, men lite ska jag nog kunna klämma in.

Tyvärr kan jag inte visa några färdiga bilder på de beställda målningarna än eftersom det är lite hemligt. Den som är nyfiken får vänta tills de är överlämnade, någon gång i början av nästa år. Det ska bli väldigt spännande (och ganska nervöst) att se hur de tas emot. Men det är långt tills dess - först ska de målas.

söndag 17 maj 2020

Ett rum med utsikt


Fyra små målningar av hundra är färdiga.
Den senaste tiden har jag fortsatt med mina Fresh Paint-målningar och i helgen blev tre nya färdiga. Det betyder att fyra målningar av hundra är färdiga. Det kanske låter lite, men jag är nöjd. Jag har ingen deadline eller andra krav utan bara löjligt roligt när jag målar dem. Jag vill inget annat än att fortsätta med de resterande nittiosex på en gång, men det har inte varit helt lätt att veta var jag ska hålla till när jag målar.

Nittiosex små kvadrater kvar att måla
De senaste gångerna har jag fått hålla till på matrumsbordet, som ligger alldeles i anslutning till mitt målarrum. Jag har brett ut en stor vaxduk som tål kladd och dukat upp alla färger och penslar jag behöver. Det har fungerat, men inte varit optimalt. Matbordet står mitt i rummet och det blir ganska mörkt. Dessutom är det så tråkigt att behöva plocka bort allt när jag är färdig (eller när familjen vill äta). 

Ett rum med utsikt
Idag har jag löst problemet. Eftersom jag ändå målar i mindre format, behövs inte staffliet. Det fick därför flytta upp i förrådet och i stället plockade jag in ett bord som fick plats nedanför fönstret i målarrummet. Och det blev så bra. Kanske inte så snyggt ihop med övrig möblering, men det struntar jag i. Det är något särskilt med en ren vit yta och ett fönster med utsikt över hästhagar och åkrar. Här vill jag sitta och tänka, skriva och måla. Hela tiden. Eller åtminstone tills grannpojken sätter igång med motorerna till sina folkracebilar och det dånar över hela byn. Livet på landet.



söndag 10 maj 2020

Hur gick påskens utställning?


Det har gått en månad sedan påskens online-utställning och jag har nästan inte alls rört penslarna. Eller åtminstone inte mina konstnärspenslar. I stället har jag målat väggar, inrett ett teverum till tjejerna, lagat mat och tittat på serier med min man. Det har varit så skönt och välbehövligt, men nu är det dags att återvända till staffliet så att jag inte alldeles tappar farten. Idag har jag ägnat mig åt helt kravlöst måleri för att sätta igång huvud och hand igen och det kändes riktigt bra, men nu får färgerna vänta ett tag. I morgon är det dags för en ny jobbvecka, och innan dess ska jag försöka sammanfatta påskens utställning (även om den just nu känns ganska avlägsen).

Utställningsdagarna

På långfredagen kände jag mig ganska dum. Jag hade gjort i ordning mitt målarrum till en utställningslokal, köpt blommor, gjort prislista och allt annat som är brukligt inför en vernissage. När jag skulle filma och fotografera allt för att lägga upp det på instagram och facebook tyckte jag att det blev så dåligt och jag var rädd att göra eventuella besökare besvikna. Och skulle verkligen någon vara intresserad över huvud taget? Men så fel jag hade. Från att jag öppnade "dörrarna" klockan elva var det full fart på telefonen. Det där med att vara tillgänglig under ordinarie öppettider glömde jag snabbt bort och jag svarade på frågor, tackade för hejarop och antecknade sålda verk till långt in på kvällen. Och så fortsatte det under alla fyra utställningsdagarna. Det var helt fantastiskt vilket härligt mottagande jag fick och känslan när utställningen var över var precis samma som efter ett vanligt Gästrik konst.

Vad tar jag med mig?

Även om jag verkligen hoppas att nästa års Gästrik konst kan fungera som vanligt så kan jag absolut tänka mig att göra en online-utställning igen vid ett annat tillfälle, eller kanske som ett komplement till en fysisk variant. Det når en annan publik som inte kan komma annars.

Några lärdomar som jag tar med mig till nästa gång är:

  • Även om det innebar en hel del jobb så var det bra att planera utställningen som om den var på riktigt istället för att enbart göra den i ett virtuellt galleri. Det gav mig en helt annan känsla att vara på plats och jag tror att mina besökare upplevde att det blev mer personligt och verkligt på det sättet. 
  • Det var bra att utställningen var under en begränsad tid, och att jag gjort en hel del reklam för den innan. Det bidrog också till känslan av en riktig konstrunda - och underlättar hanteringen för mig. När utställningen är slut är försäljningen över.
  • Jag skulle behöva bli lite bättre på att filma och lära mig instagrams och facebooks olika funktioner så att det går snabbare och lättare att lägga upp alla bilder och filmer. Det tog mycket längre tid än jag trott.
  • Det är viktigt att avsätta ordentligt med tid för att hinna hålla koll på alla olika kontaktytor. Jag fick beställningar på telefon, mejl, facebooksidan, messenger, instagramkommentarer och direktmeddelanden men var noga med att skriva upp alla kontaktuppgifter i en anteckningsbok och notera när de var betalda, paketerade och levererade, vilket var väldigt skönt i efterhand. Det hade kunnat bli kaos.
  • Ska jag erbjuda fri frakt för konsttryck någon mer gång måste jag undersöka alternativa sätt att skicka dem, särskilt de större. Postnords hantering är inte så mild alla gånger och några av trycken blev förstörda. 
  • Om jag blir lite modigare skulle jag också kunna tänka mig att sända live och kanske berätta lite mer om målningarna och mina tankar bakom. Det vågade jag inte nu - och hann inte heller för den delen.