En ändamålsenlig ateljé

Ett hörn av min nuvarande ateljé

Jag har i många år grubblat över hur jag ska få till en ändamålsenlig ateljé. Jag har skrivit långa listor över fördelar och nackdelar med olika lösningar, letat inspirationsbilder på Pinterest och drömt om högt i tak, stora fönster och ljusa trägolv. Ibland har jag bestämt mig för att bygga ett hus på tomten och andra gånger har jag kommit fram till att det är bättre att hitta en ledig lokal att hyra. Flera gånger har vi pratat med snickare, funderat över bygglov och tittat på lediga lokaler, men jag har alltid backat i sista sekunden. Det har aldrig känts riktigt rätt att lägga så mycket pengar på något jag egentligen inte behöver. Eller jag kanske snarare något jag är rädd att jag inte kommer att trivas i? För något har jag ju saknat och behövt. Men vad är det? 

Jag trivs med bekvämligheten att ha hem och familj nära till hands. Att jag kan vakna på morgonen, dra på mig målarkläderna och sätta igång. Det hade jag visserligen kunnat om jag byggde ett hus på tomten också, men vi bor i ett stort hus och har nästan vuxna barn. Snart kommer vi att ha mer yta än vi behöver för två personer. Dessutom har jag redan ett stort rum inne i huset som fungerar alldeles utmärkt. Visserligen inte med mer än normalhögt tak och utan vackert plankgolv, men taket kan jag leva med och golvet går att fixa. 

Det jag behöver är egentligen tre saker:

⭑ en vacker och ljus miljö att fotografera mina målningar i

⭑ möjlighet att kunna ta emot besökare och ha öppen ateljé 

⭑ ett förråd för skrymmande material och större målningar

Nu har jag kommit på en lösning som åtminstone tar hand om de första två punkterna. Vi ska byta ut ett av två fönster i mitt nuvarande målarrum till en fönsterdörr och bygga en liten trall med ett plank som kan fungera som fotovägg utanför. Då kan jag ställa ut en gatupratare eller skylt på vägen när ateljén är öppen och besökare kan gå på uppfarten, förbi entrédörren och rakt in i ateljén utan att resten av familjen påverkas. Jag får också in mer ljus i ateljén och kan slå upp dörrarna och använda utrymmet utanför när vädret tillåter. Det kommer att bli toppen!

Och till skillnad från tidigare planer så kommer det här verkligen att bli av. Bygglov är sökt, godkänt och betalt, dörrmodeller är tittade på och snickare är tillfrågad. Planen är att det ska ske före årsskiftet. Till nästa års Gästrik konst kanske jag kan delta i egen lokal? 

 

Måla på semestern

Varje gång jag åker på semester packar jag med mig pennor, papper och färger. Jag har en bild av hur jag ska sitta vid strandkanten eller på ett café och fånga människor och miljöer i mitt skissblock. Det händer aldrig. På sin höjd kan färgerna plockas fram när jag sitter på balkongen eller någon annanstans där jag får vara i fred, men oftast inte. De ligger nedpackade i resväskan tills jag kommer hem och får tid att vara i mitt målarrum. 

Tidigare har jag tänkt att det handlar om bristande vana. Att om jag börjar så kommer det att kännas naturligt. Att jag bara är lite feg och inte vågar ta plats. Men jag har insett att det handlar om någon annat. Jag blir för distraherad bland andra människor. Jag behöver koppla bort omgivningen för att kunna måla och då behöver jag tid för mig själv och mina egna tankar. Det har jag sällan på en semesterresa där många viljor ska samsas. 

Egentligen är det samma sak när jag är hemma. Det går inte att sno åt sig några minuter här och där, eller att sitta tillsammans med familjen och teckna. Visst gör jag det ibland, men resultatet blir inte bra. Jag har svårt att fokusera och hittar inte den rätta känslan.

För att komma in i ett perfekt målarflow behöver jag ensamhet och obruten tid. Inga krav eller måsten som stressar. Ska jag måla på semesterresan får jag nog åka ensam och det känns inte så lockande. Då samlar jag hellre bilder i huvudet och i kameran som jag kan använda när jag är tillbaka i lugnet i mitt målarrum. 

En dagbok för måleri

För några månader sedan började jag med en konstdagbok. Både som ett sätt att leka mig tillbaka till måleriet efter att ha gjort ett längre uppehåll, men också som ett sätt att samla alla anteckningar, skisser och bilder kopplade till måleriet som jag annars klottrar ner lite överallt. Jag har alltid skrivit mycket och har anteckningsböcker och lösa papper lite överallt. Tyvärr är min handstil inte särskilt vacker, och uppslagen med text inte lika fotovänliga som uppslagen med färg, men det är bra att kunna samla alla idéer till målningar, titlar och projekt på ett ställe när de trängs i huvudet och kunna återvända till dem när inspirationen tryter. 

Uppslagen med färg är däremot helt utan tanke. Bara lek och lyssnande på magkänslan. Vissa av dem gillar jag bättre än andra och återkommer till. Det kan vara en färgkombination, en linje, ett mönster eller något annat som tilltalar mig. Kanske ger det inspiration till kommande målningar eller så gör det inte det. Hursomhelst känns det bra. Kravlöst. Det räcker.

Ett långsamt tänkande

"Tankfull", 30x30 cm, akryl på träpannå, Elin Folkesson, 2024

I år är det sexton år sedan jag började måla igen, och lika många år sedan jag startade min första blogg där jag skrev om måleriet och min längtan efter att leva ett mer kreativt liv. Bloggandet tvingade mig att hålla ut även när det kändes motigt, och hjälpte mig att sätta ord på mina drömmar. Men drömmar ändras och bloggen har medvetet förvandlats till en mer sporadiskt uppdaterad hemsida. Och även om jag idag har uppfyllt många av de drömmar jag hade då (fast kanske inte på det sätt som jag trott) så saknar jag skrivandet och reflektionen. Det mer långsamma tänkandet. 

Jag skriver fortfarande dagbok, men att skriva för byrålådan är inte samma sak som att skriva för en (potentiell) läsare. Det gör något med både text och tanke. De senaste åren har jag tappat bort måleriet lite, till förmån för annat. Kanske kan bloggen fylla samma funktion idag som för sexton år sedan? Ett sätt att tvinga mig  att vara kreativ och ta måleriet på allvar igen. Det kan vara värt ett försök i alla fall. 

Året som har gått - 2022

2022 har varit ett bra år för mig, trots all oro och otäcka händelser runt om i världen. Det kanske inte har varit mitt bästa år när det gäller konsten, men jag har haft mycket annat att glädjas åt och det känns som om jag är på väg åt rätt håll. Jag har under flera år haft en längtan efter att rensa i mitt liv och i år har vi tagit stora steg när det gäller att förenkla vårt liv och det märks i mitt mående. Jag känner mig lugn och tillfreds och har höga förväntningar på nästa år.

Årets bästa beslut

Vårt nya hus dagen vi flyttade in.

I början av året letade vi och drömde om olika hus som vi kanske skulle kunna flytta till. Vi var på några visningar, men inget kändes rätt. Vi hade siktet inställt på ett stort pampigt stenhus med högt i tak och spröjsade fönster. I mars föll vi för ett - visserligen stort - men ganska ocharmigt åttiotalshus som visade sig vara helt rätt för oss. Det är enkelt, praktiskt, ligger i ett trevligt område och det är nära till jobb, dotterns fotbollsträningar, sjö och motionsspår. Visst finns det en del att göra på huset för att det ska kännas som vårt eget, men det är ingen brådska. Inför flytten gjorde vi dessutom en storrensning och sålde, skänkte eller slängde en stor del av våra ägodelar. 

Årets utställning

Jag försöker ta en selfie under årets Gästrik Konst

Det blev bara en utställning under 2022, men det är en mer än förra året. Påskens konstrunda Gästrik Konst blev lika folkrik och energigivande som vanligt. I år höll jag för första gången till på Högbo brukshotell tillsammans med ett gäng andra konstnärer. Lokalerna är stora och fina, men det var lite bökigt att hänga konsten på de fula och rangliga skärmar som vi fick låna. Jag klädde in mina i lakan, men det blev inte så bra. Måste klura ut en ny lösning till nästa år om jag ska vara i samma lokal. 

Årets mest uppskattade

"Sommarklänning", 2022, Elin Folkesson, akryl på duk

En av målningarna på utställningen i påskas var såld till en vän redan innan utställningen öppnade. Såklart var det den målningen som de flesta ville ha och det var många som ville prata om just den. Tio små konsttryck och fem stora av samma motiv sålde slut nästan direkt. (På bilden här ovan är den inte riktigt färdig - de sex ljusa fläckarna längst ner i högra hörnet blev också röda innan den var helt klar.)

Årets snabbast sålda

"Betraktelser", 2022, Elin Folkesson, akryl på papper

Förutom den målning som såldes i förväg var det den här målningen den som gick först. Den var också med i årets folder för Gästrik Konst så köparen hade haft tid att tänka igenom beslutet innan besöket och var först på plats när vi öppnade. 

Årets eftersläntrare 

"Flyttfåglar", 2022, Elin Folkesson, akryl på duk

"Flyttfåglar", som var en av mina favoriter av årets målningar, väckte inget habegär under Gästrik Konst. Vad det beror på vet jag inte. Det kan ha varit placeringen, ljuset, jämförelsen med övriga målningar eller något helt annat. När utställningen var över var det däremot flera som hörde av sig och ville köpa just den. Så är det ofta. Kanske behövde den bara lite mer betänketid?

Årets prestation

"Min stad", akryl på duk, Elin Folkesson

Jag vet att jag har skrivit om det förut, men årets prestation måste ändå vara att jag äntligen har gjort klart de åttio sista målningarna till Sandvikens kommuns pensionärer. Nu är mitt treåriga avtal klart och ny upphandling är på gång för de kommande tre åren. Det ska bli spännande att se vem det blir. 

Nu ser jag fram emot ett fortsatt lugnt 2023 med mer tid för måleri.

Gott nytt år!

 

En treårig utmaning

"Min stad i rosa - 2022", akryl på duk, 20x20 cm, Elin Folkesson

För tre år sedan fick jag uppdraget att måla avtackningsgåvor till alla kommunens pensionärer de kommande tre åren. Det innebär att jag har målat nästan trehundra målningar med samma motiv de senaste åren. Målningarna delas ut på en jubileumsfest varje år tillsammans med följande text:

Målningen "Min stad" består av husformer i ockra och engelskt rött som tillsammans bildar en lapptäcksliknande helhet, där olika mönster fungerar som kopplingar mellan husen och omgivningarna. Färger och huskroppar har hämtat inspiration från de gamla bruksgårdarna i Sandviken, men är ingen direkt avbildning. 

Husen berättar en historia om sammanhang, om hur vi färgas av varandra och av vår omgivning, om behovet av att sticka ut eller passa in. Vi tar med oss något av alla vi mött och allt vi upplevt, men vi lämnar också något kvar av oss själva. 

Varje målning är ett unikt originalverk, vilket innebär att ingen målning ser exakt likadan ut som den andra. Alla målningar utgår från samma husformer, men mönster, detaljer och omgivande färger varierar. 

Det har varit ett roligt och hedrande uppdrag och jag har fått mycket positiv feedback, men det har också varit ganska tidskrävande, så det känns skönt att det snart är över. De allra sista målningarna ska levereras i början av nästa år och sedan är uppdraget slutfört. Äntligen tid för ett friare måleri! 

Året som gått - 2020

År 2020 är för de flesta inte ett år att minnas med glädje. Varför behöver jag knappast skriva. Pandemin och dess konsekvenser kan inte ha undgått någon. Och visst har det varit ett tungt år i många avseenden, men det har också funnits en hel del ljusglimtar, både i stort och smått, och jag väljer att fokusera på dem så här på årets sista dag. Vad är det jag vill minnas från 2020?

Årets instagramutmaning

Januari rivstartade med en instagramutmaning hos Tara Leaver där fokus låg på konsten. 21 days in my artworld. En rolig början på året som tvingade mig att tänka mer på måleriet och varför jag gör det jag gör. Det är så lätt att glömma bort och jag mår bra av återkommande påminnelser. 

Några av bilderna från januaris fotoutmaning på instagram

Årets verkliga konstutmaning

I början av året fick jag också veta att jag vunnit en konstupphandling i kommunen som innebär att jag ska göra hundra målningar per år i tre år. Alla målningar har samma motiv, men något olika färger och mönster. Det har tagit väldigt mycket av min målartid, särskilt under hösten, men det är det värt. 

Tio målningar av hundra

Årets utställning

Som allt annat blev påskens traditionella konstrunda Gästrik Konst inställd, men skam den som ger sig. Eftersom allt redan var färdigt och förberett ordnade jag en utställning i mitt målarrum och lade ut allt på instagram och facebook. Det gick över förväntan och känslan var nästan samma som ett vanligt år. Många fina hejarop, kommentarer och köp från följare över hela landet som inte kan gå på mina vanliga utställningar.

Bilder från påskens utställning - i mitt målarrum och online

Årets renovering

Vi bor i ett stort gammalt hus och det är alltid något som borde fixas, men det går sakta. Det finns så mycket annat roligt att göra också. 2020 blev i alla fall året då vårt långdragna projekt att öppna upp på övervåningen och göra ett gemensamt teverum till tjejerna blev klart. Eller åtminstone nästan klart. Jag ska fortfarande måla några dörrar ett varv till och måla ett skåp. Bästa beslutet var dock att låta äldsta dottern stå för slutpiffet som jag aldrig får till annars. Jag slapp fatta beslut och hennes valda lampa, matta, filtar, kuddar och ljusstakar blev helt rätt (och färgkoordinerat med Märta). Skönt ändå att inte köpa allt nytt. Vi har återanvänt vår gamla hörnsoffa som har fått ett nytt överdrag, soffbordet är loppisfyndat och de fina tavlorna av Hans Hedenström och Eigil Thorell (som syns lite halvt) har vi fått av svärmor för länge sedan, men de gör sig bättre här mot den gråbruna väggen. 

Nyfixat teverum med matchande Märta (och en liten tomte)

Årets hälsosammaste

Min rygg har krånglat även i år och ett försök att börja springa igen i våras fick avbrytas, men 2020 har ändå inneburit mer träning än tidigare. Jag har cyklat och styrketränat regelbundet och känner mig lättare, starkare och piggare. Mer sånt ska det bli 2021 när vi förhoppningvis kan fixa ett träningsrum nere i källaren så jag slipper möblera om varje gång jag ska träna.

Nike Training Club har varit min ryggs bästa kompis under året

Årets mest oväntade

Det mest oväntade som hände under året var att jag sökte, och fick ett nytt jobb. Det hade jag inte trott för ett år sedan, men idag känns det helt rätt. På måndag gör jag min första dag som bibliotekschef i Sandviken, och även om det är annorlunda tider och biblioteken inte fungerar som den mötesplats de är i vanliga fall, känns det så fantastiskt roligt. 

Saxat från Din lokaltidning i december

Årets bästa trots allt

Men bäst är ändå att vi har haft möjlighet att träffa familj och vänner åtminstone lite - trots rådande omständigheter. Det går att fira utomhus och med stort avstånd också, även om jag hoppas att vi kan ses lite oftare och närmare under nästa år. 

Gott Nytt År!

Mamma och pappa på jullunch utomhus hos min bror