Vill jag göra det igen?

Påsken är över och hemmagalleriet har fått återgå till att vara vardagsrum. Blombuketten slokar lite, men det är massor av godis kvar. Gästrik konst bjöd på fyra fina dagar och jag är mer än nöjd med att ha öppnat upp ateljén och mitt hem för konstrundans besökare. Visst var det färre personer som hittade hit än när jag har ställt ut i Högbo eller Gysinge, men de som kom hade ju valt att åka till mig. Det var inga ströbesökare som egentligen skulle titta på någon annans verk. Ungefär hundrasextio personer kom förbi, flera nya bekantskaper som hade läst om mig i tidningen, många gamla köpare som ville komplettera med något nytt eller bara titta och några grannar som blev överraskade att jag målar. 

De som åkt runt till andra utställningslokaler tyckte att jag hade det varmt, skönt och lugnt jämfört med många andra ställen, och det var en av de saker jag var mest nöjd med. Att jag själv kunde sätta stämningen i rummet med lugn musik, belysning, blommor och tända ljus. I en gemensam lokal är det mycket svårare. Det lugnare tempot gjorde också att mina kvällar blev bättre. I vanliga fall är jag ganska speedad av alla möten, men i år var det bara behagligt. 

Fem originalmålningar och ett stort antal konsttryck blev sålda och det är ungefär som det brukar vara, ingen större skillnad trots att besökarna var färre. De målningar som finns kvar har jag lagt upp till försäljning på konst.se/elinfolkesson. (En direktlänk ligger i längst upp på startsidan också.) Det brukar alltid dyka upp någon efter en utställning som bara behövde lite mer betänketid och det känns praktiskt att ha allt samlat på en snygg sida. 

Jag kan alltså absolut tänka mig att ha öppet i ateljé och hemmagalleri igen, men först ska jag måla mer. Jag har så många idéer i huvudet som jag längtar efter att få sätta igång med.