Är det någon mening?
Början på en ny målning (bilden är beskuren)? Åh, vad jag grubblar ibland! Särskilt när måleriet inte riktigt går som jag vill. När jag är något på spåren men inte riktigt hittar rätt. Jag målar om och målar över, kladdar med färgen och penseln känns klumpig i handen. Då kommer tvivlen. Varför gör jag det här egentligen? Är det överhuvudtaget någon mening att jag håller på? Vem bryr sig? Varför ävlas? Och samtidigt vet jag att sluta inte är ett alternativ. Jag blir så frustrerad när måleriet inte fungerar, men jag blir ännu mer frustrerad om jag inte målar alls. Jag vet också att det här är en fas och att den kommer att gå över. Det är bara att jobba sig igenom den och inte bli stressad över att jag inte hinner så mycket som jag skulle ha önskat. I andra sammanhang kan jag jobba bättre med lite tidspress, men inte i måleriet. Det går inte. I ateljén behöver jag ett lugn och en känsla av att jag har all tid i världen. Och det har jag oftast. Nästa utställning är en öppen ateljé här hemm...
