Kaxigt på kvinnodagen

Senaste målningen på staffliet

Förra helgen började så bra. Jag var ledig på fredagen, hade två påbörjade målningar som kändes lovande och inga andra planer inbokade än att vara i ateljén. Och det var jag. Men resultatet blev inte det tänkta. Jag försökte hela fredagen och lördagen, men på söndagen målade jag över båda dukarna med de kladdiga färgresterna från paletten. Vissa motiv lyfter aldrig. Jag målar om och petar på detaljer, ofta för att rädda någon liten del som jag blivit kär i. Det fungerar aldrig. Lika bra att måla över och börja om. 

Den här helgen hade jag en klar bild av vad jag ville måla, och arbetet flöt mycket lättare från början. De tidigare lagren färg finns kvar och lyser igenom på vissa ställen, som till exempel de rostfärgade fläckarna på den rosa tröjan och bakgrunden, men det fanns inga detaljer att rädda vilket gjorde måleriet friare. 

Jag har gått omkring och kikat på den länge nu, både i verkligheten och på foto för att se om den behöver några ändringar, men jag tror inte det. Jag tycker om färgerna, penseldragen och balansen mellan abstrakt och figurativt. Sedan tycker jag att hon har en attityd som känns lite kaxig och det gillar jag. Nu ska jag bara hitta en passande titel och så rama in den förstås, men det tar jag en annan dag.