Jag vill inte

"Jag vill inte suddas ut", akryl på duk, 80x80 cm, Elin Folkesson

Min lilla ateljé är min fristad i en snabbt snurrande omvärld. Här inne kan jag hitta lugn och sortera i tillvaron, bearbeta intryck och fundera. Skrivandet har alltid varit en del av det och jag har dokumenterat mitt måleri och mina tankar i bloggform och på sociala medier. Den senaste tiden har instagram varit min huvudsakliga kanal för att nå ut med bild och text. Det har varit till största delen luststyrt. Jag tycker att det är roligt att fotografera, få direkt feedback på nytt måleri, testa nya funktioner och bli inspirerad av andra, men det är så lätt att dras med i hetsen. 

Jag måste begränsa min tid där och påminna mig själv om varför jag håller på. Jag är så mätt på AI-genererat material och snarlika frågor som alla syftar till att hålla kvar mig längre för inget innehåll alls. Just nu tar det mer än det ger och då är det dags att dra i bromsen.

✧ Jag vill inte jaga följare - jag vill utveckla mitt måleri 

✧ Jag vill inte anpassa mitt skrivande för att passa en algoritm - jag vill skriva ärligt och för min egen skull

✧ Jag behöver inte sälja - jag vill berätta och beröra (att ha konsten som en bisyssla är ett medvetet val)

✧ Jag vill inte fylla på min hjärna med fler snabba intryck - jag vill läsa och se med fokus och eftertanke

Samtidigt så vill jag såklart fortfarande nå ut och ha kontakt med alla som vill se mina målningar, få information om utställningar och är nyfikna på vad som händer i ateljén. Jag vill också vara en del i ett kreativt sammanhang där jag kan ha kontakt med de konstnärer som jag har en koppling till. Det är ett dilemma som jag inte har någon bra lösning på än. 

Jag har undersökt alternativa sociala medier och sidor, men inte hittat något som känns tillräckligt bra. Tills jag hittar något annat är jag kvar på instagram och facebook men försöker se det mer som ett skyltfönster och en kanal in hit. Vi provar så i alla fall.