Bilder som berättar

Ferrante-bilder eller Mellanrum II och IV?

Inför utställningen på Galleri K i november målade jag en serie bilder på samma tema. Jag kallade dem Mellanrum I-IV efter att ha bett om titelförslag på instagram. Jag skrev också om måleriprocessen i flera inlägg där jag bland annat funderade över var bilderna kom ifrån och vad de ville säga.

På vernissagen var det en köpare som tyckte att jag borde döpa om serien till Min fantastiska väninna efter Elena Ferrantes bokserie, och höja priset till det dubbla. Senare samma dag var det en till besökare som gjorde samma koppling. Även om jag inte alls hade den tanken när jag målade dem, så kan jag faktiskt hålla med. Jag har läst böckerna och tyckte mycket om dem och vill gärna se teveserien som är aktuell nu. Och vem vet var inspirationen kommer ifrån? Kanske var det lite Ferrante som snurrade omkring i mitt huvud under tiden jag målade. Hursomhelst så lever namnet kvar i mig och jag kommer troligtvis alltid att tänka på dem som Ferrante-bilderna.

"Mellanrum I", 30x30 cm, akryl på duk, till salu i webbutiken

Tre av de fyra målningarna är sålda, men inte den första i serien. Den fick en alldeles egen berättelse av en besökare på vernissagen. Hon såg en dotter som är på väg att lämna sin mamma. Dottern är flickan i ljus klänning. Hon har blicken lyft och kroppen halvt bortvänd. Kvinnan i mörk klänning är modern som med blicken sänkt och armarna passivt hängande sörjer att dottern är på väg bort från henne. Fin tolkning tycker jag. Särskilt med tanke på prickarna som ändå visar att de hör ihop.

Jag älskar verkligen att höra vad andra människor ser i mina bilder. Det gör att jag kan se på dem med nya ögon och att de kan berätta nya historier även för mig.