Att hela tiden börja om

Nya målningar på gång
Just nu är jag i en period där jag har väldigt lite tid för måleriet (det blir ganska uppenbart om man tittar tillbaka på tidigare inlägg). Det är självvalt och jag har fullt av andra roliga, utmanande och utvecklande arbetsuppgifter, men om jag slutar måla helt mår jag inte bra. Jag blir stressad, sur och grinig. Därför försöker jag ändå ta mig tid att måla regelbundet, även om det aldrig känns tillräckligt. Vardagen snurrar ibland på så snabbt och jag behöver sortera intrycken och på något sätt få ut allt som snurrar runt inne i huvudet.

Min måleriprocess handlar lika mycket om att tänka, reflektera och sätta ord på tankarna, som att doppa penseln i färg. Ofta kommer måleriet först, intuitivt och utan en färdig plan för slutresultatet och sedan funderar jag över vad som hamnat på duken och varför. Men ibland tänker jag först. Jag funderar över vad jag vill säga, hur jag vill måla och var jag befinner mig just nu. Det gäller särskilt när jag har varit borta från måleriet ett tag, som ett sätt att ställa in fokus igen och komma i rätt sinnesstämning. Och det här är ett problem när målarstunderna kommer allt mer sällan. Jag måste hela tiden börjar om, formulera tankarna på nytt, hitta rätt känsla och komma in i målarbubblan. Det skulle vara skönt att få vara kvar därinne lite längre perioder ibland, men när det av olika anledningar inte fungerar så får man ta till visa knep.

Ett sådant knep som har hjälpt mig många gånger är att sätta ramar för skapandet. Antingen genom att hoppa på olika utmaningar, mina egna eller andras, eller genom att anmäla sig till en e-kurs av något slag. Det har jag gjort i sommar. Jag ska kicka igång min kreativa hjärna med någon annans ramar och det känns så lustfyllt redan. Under sex månader har jag tillgång till ett stort antal övningar, uppgifter, filmer och inspiration. Som vanligt tänker jag inte följa den slaviskt utan tar det jag vill ha och gör det på mitt sätt. Och jag har redan satt igång. Det är så kul!