Litteratur och konst med samma tema?

Vem är hon och vad bär hon på? 

Jag har så länge jag kan minnas funderat en hel del på att det finns så många människor i världen. Alla med sina egna familjer, jobb, rutiner, problem och glädjeämnen. Alla är mittpunkt i sin egen lilla eller stora värld. Och jag tänker då inte bara på människor långt bort, i andra delar av världen, utan också alldeles i närheten. I ett vanligt hyreshus i Sandviken rymmer varje fönster en helt egen värld som jag inte vet någonting om. Jag kan stå i en folksamling och förundras över hur många parallella berättelser som pågår samtidigt. För mig är det minst lika fascinerande och nästan ogreppbart som tanken om universums oändlighet.

Det är så lätt att tro att alla är ungefär som jag, att alla tänker som jag och brottas med liknande problem. Men så är det ju inte alls. Vi är alla så väldigt olika och bär på helt olika erfarenheter, tankar och känslor och det är viktigt att påminna sig själv om det ibland. Inte bara se till likheter som (åtminstone jag) gärna gör.

I mitt måleri är det ofta det här temat jag återkommer till. Människor (för det mesta kvinnor) som bär med sig olika saker. Ofta visat som ett mönster på kläderna eller någon form av skillnad mellan det yttre och det inre. Kvinnan på målningen här ovanför är bara ett exempel.

Testamente av Nina Wähä

Nyligen läste vi i vår bokcirkel Nina Wähäs senaste bok Testamente och jag tycker den beskriver liknande funderingar på ett fantastiskt sätt. Förutom det magiska språket så älskade jag berättelserna om de tolv (eller fjorton) syskonen Toimi. De är alla olika och bär på sin egen historia, sina egna tankar och sina egna orsaker till varför de handlar som de gör - trots att de är syskon och har uppfostrats av samma föräldrar. Eller med Nina Wähäs ord:

"Barn, trots att de är små, rymmer så stora världar inom sig. Även i det lilla nyfödda byltet är informationen tät, generna uppradade, från att ha varit i träda så länge, nu äntligen redo att börja gro.
   Allting kan du bli, tänker föräldrarna som tittar ner på det lilla underverket. Men det är inte sant. För ett barn kan bli många saker, men inte vad som helst. Inte allting. Så fort man föds börjar dörrarna stängas. "