Min senaste målning som fortfarande inte har någon titel. Vad vill den säga? |
Måleriet är mycket krångligare och mer krävande. Det blir inte alltid som jag vill på en gång. Och ändå går det inte att ersätta det mer krävande måleriet med annat. Går det alldeles för lång tid mellan stunderna i ateljén blir jag inte rolig att leva med. Jag blir sur, grinig och stressad. Ibland förstår jag inte varför jag känner som jag gör tills jag inser att det gått för lång tid utan att jag fått ur mig det jag bär på.
För det är vad det handlar om tror jag. Mitt behov av att sortera tillvaron, att förstå vad det är som snurrar runt i huvudet och få ner det på papper eller duk. Att skriva kan fungera lite på samma sätt, men inte riktigt. Måleriet är mer intuitivt och det kan ta ett tag innan jag själv förstår vad det är jag försöker säga. För att formulera mig i text måste jag vara tydligare från början. Jag måste veta vad jag vill uttrycka.
För mig fungerar det inte att byta ut en sorts skapande mot ett annat. Sömnad, inredning eller trädgårdsfixande är mer som ett komplement. Ett fritidsintresse. Måleriet är på allvar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar