Det går inte att utvecklas om man inte försöker, eller?

Det har varit en hektisk vecka på jobbet och här hemma. Jag har inte alls hunnit med allt jag ville (och behövde) göra och det märks så tydligt hur stressen smittar av sig på duken. För hur stressad jag än är så vägrar jag hoppa över måleriet. Har jag bestämt mig för att avsätta åtminstone lite tid varje helg så gör jag det. Jag vet hur lätt det är att komma ur rutinen, och det är så jobbigt att börja om igen.

Den här helgen har det dock bara blivit kladd. Jag har haft tankarna på annat håll och fokuserat alltför mycket på att det snabbt skulle bli ett resultat. Det fungerar inte. Jag behöver vara här och nu och känna att jag har all tid i världen att leka med färgerna utan att det måste bli någonting. Ofta får jag den känslan när jag går in i målarrummet oavsett hur mycket annat jag har att göra, men inte den här helgen.

Jag försöker intala mig att varje penseldrag ändå leder framåt, att det inte går att utvecklas om man inte försöker, men det är lite svårt idag när allt känns som skräp. Kanske kan jag förstå det i morgon.