Jag har tappat farten innan jag ens har börjat

Jag är jättebra på att sätta igång projekt. Planera i förväg, drömma om slutresultatet och börja riva väggar, tak och tapeter. Tyvärr är jag mycket sämre på att slutföra det jag har påbörjat. Det är mycket tråkigare att skruva fast handtag, måla den där sista listbiten, skruva upp hyllor och hänga tavlor.

I nya teverummet uppe har jag lagt av nästan innan jag har kommit igång. Maken har målat tak och golv och nu är det min tur att måla väggar och dörrar, men det går så sakta. I dag har jag rivit ner tapeter i halva rummet (trodde att det skulle gå att måla direkt på dem men de satt för dåligt) men det tar emot att börja spackla även om det inte är särskilt mycket. Förra helgen målade jag ett varv på dörren in till Gretas rum, men det behövs ett varv till, och sedan är det tre dörrar till. Suck.

I vanliga fall tycker jag att sådant här är roligt, men nu finns det tusen saker jag hellre skulle vilja göra. Och samtidigt finns rummet där och stjäl min energi så fort jag kliver upp för trappan. Det går liksom inte att komma undan.

Jag behöver göra ett ryck. Så här vill jag inte ha det längre (vi började riva väggarna i april!). Nästa vecka är det höstlov och veckan därefter fyller Greta och Sonia år. Då ska banne mig rummet vara färdigt. Med handtag, lister, hyllor och tavlor på plats.

Inga kommentarer: