En dag extra var det som behövdes

Sagohus, eller? Akryl på duk, 40x40 cm

I fredags var jag ledig från jobbet för att få lite mer tid för måleriet, och tänk vilken skillnad en dag kan göra. Vanligtvis tar det lite tid för mig att komma igång på lördagen eftersom vi sover lite längre och det är skönt att sitta och äta frukost i lugn och ro. Sedan är det ställtiden jag alltid tjatar om. Att ställa om från kulturjobb till målandet. Ofta har jag inte tagit mig fram till staffliet förrän efter lunch och då har ju en fjärdedel av helgen gått.

Nu steg jag upp samtidigt som familjen i fredags och när de åkte till jobb och skola gick jag in i målarrummet och körde igång direkt. Målningen här ovanför blev färdig lagom till familjen kom hem och jag hade tid och ork att laga mat, vilket jag nästan aldrig gör när jag jobbar. Då slutar det nästan alltid med att vi köper hem sushi eller någon annan köpmat.

Detalj från större målning

Resten av helgen har jag istället ägnat åt diverse småfix som behövde göras inför utställningen. Jag har gått igenom mitt lager med vykort och konsttryck och för att se vad som behöver kompletteras och beställt bläckpatroner och papper för att ha allt hemma när jag väl har fotograferat alla målningar. Lite fler kilramar och färger klickade jag också hem av bara farten. Det går alltid åt.

Större delen av lördagen ägnade jag åt att måla om några detaljer på två målningar som jag trodde var färdiga. De har hängt på min vägg i målarrummet en tid och varenda gång jag har tittat på dem har har det varit någonting som känts fel.

På den här till höger hade armen en konstig vinkel och handen var för stor. Dessutom var färgerna lite för bleka på några ställen. Efter några små ändringar känns den mycket bättre. Nu kan jag gå förbi den utan att grubbla.

Den andra målningen fick en jämnare ton på bakgrunden och några fyrkantiga färgfält försvann och ersattes av prickar. Inga större förändringar här heller egentligen, men tillräckligt för att jag ska känna att den är helt färdig.

Skönast var ändå att jag kunde jobba i lugn och ro, hann ta en promenad i solskenet och umgås med familjen utan att känna mig stressad över att tiden rinner iväg. Och det bästa är att jag har tagit ledigt nästa fredag också! Det här skulle kunna bli en vana.

Har jag gott om tid eller är det bråttom?

Husmålning på gång och solsken i målarrummet.

Det är nio veckor kvar tills det är dags för utställning, och ena stunden känner jag att jag har läget under kontroll, för att i nästa stund grubbla över hur i hela friden jag ska hinna allt jag vill göra. Ibland tar måleriet så mycket mer tid än jag tror. Särskilt de gånger jag ska göra något som jag tror ska bli lätt.

Just nu håller jag på med fyra mindre husmålningar som ska komplettera en större målning som jag har sedan tidigare. Enkelt, tänkte jag, men så blev det inte. Det går inte att måla lite halvhjärtat för att "fylla ut" en utställning. Det blir inte bra. Nu har jag ägnat tre hela helger åt två av målningarna och äntligen börjar det kännas som om det kan bli bra till slut. Fast det kommer att krävas åtminstone en helg till. Och då är det bara åtta helger kvar. Jag måste nog ta några dagar ledigt för att hinna med allt.

Den här kanske är färdig, eller?

Utställningslokal

Förra veckan var jag och tittade på lokalerna där jag ska ställa ut i påsk. Jag kommer att dela ett stort rum på Högbo brukshotell med en annan konstnär som verkar jättetrevlig. Det är första gången jag är just där och lokalerna kommer att kräva en del fixande för att kunna hänga upp målningarna (det är bruna stormönstrade tapeter med påfåglar och jag får inte spika i väggarna) men det brukar alltid vara mycket folk i Högbo och hotellet är mysigt.

Det är lätt att bara fokusera på måleriet inför en utställning, och glömma bort allt annat som måste förberedas för att allt ska bli så bra som möjligt.

Fotografera 

Eftersom jag inte har någon fotostudio måste jag passa på när det är bra väder ute, och därför glömmer jag ofta bort det och så blir det stressigt på slutet. Jag vill gärna ha fotografier på alla mina målningar. Kanske vill jag göra vykort eller konsttryck i efterhand och då behöver jag bra bilder.

Rama in 

Det betyder köpa lister, grundmåla dem, såga, spika, spackla och måla ett lager till. Och sätta dit en upphängningsanordning.

Beställa

Då måste jag först bestämma vilka målningar som ska bli vykort i år, fotografera dem, redigera bilderna och beställa i tid så att de hinner komma innan det är dags. Det är inget jag tjänar särskilt mycket på, men jag tycker att det är trevligt att även den om inte har råd att köpa en originalmålning kan få med sig någonting hem. Det brukar vara väldigt uppskattat.

Göra nya konsttryck

Samma sak här. Konst till ett billigare pris, men vilka målningar ska jag välja? De måste fotograferas, skrivas ut och paketeras. Kanske måste jag beställa nya patroner, papper och påsar.

Skriva prislista

Det är vanligt att ha ett gäng listor med titlar och priser på alla konstverk på utställningen, så att besökare i lugn och ro kan titta på målningarna och få den information de behöver utan att behöva fråga. Jag har haft samma priser ganska länge och i år är det dags att höja dem något, men frågan är hur mycket? Och vad ska alla målningarna heta? Det kan ta ett tag att komma på.

Fixa hängningsmaterial

Det här brukar jag komma på alldeles för sent, men inte i år har jag bestämt. På skärtorsdagen när det är dags för hängning ska jag ha skärmar, krokar, ståltråd, klisterlappar med siffror och allt annat man kan tänkas behöva färdigt i tid så att hängningen flyter smidigt. Förhoppningsvis följer svärmor med och ger kloka synpunkter på hur jag ska hänga, annars får jag leta efter någon annan med öga för konst.

Bjuda in

Jag gör inga vernissagekort till Gästrik Konst, utan brukar bara lägga ut all info på instagram och facebook, men det är ju faktiskt inte helt fel att skicka en personlig inbjudan också. Det får jag fundera över. 

Hinner jag allt det på åtta veckor? Det hoppas jag. Och om inte, så brukar det bli bra ändå.