måndag 15 juli 2024

Måla på semestern

Skissbok uppslagen och en ask kritor bredvid


Varje gång jag åker på semester packar jag med mig pennor, papper och färger. Jag har en bild av hur jag ska sitta vid strandkanten eller på ett café och fånga människor och miljöer i mitt skissblock. Det händer aldrig. På sin höjd kan färgerna plockas fram när jag sitter på balkongen eller någon annanstans där jag får vara i fred, men oftast inte. De ligger nedpackade i resväskan tills jag kommer hem och får tid att vara i mitt målarrum. 

Tidigare har jag tänkt att det handlar om bristande vana. Att om jag börjar så kommer det att kännas naturligt. Att jag bara är lite feg och inte vågar ta plats. Men jag har insett att det handlar om någon annat. Jag blir för distraherad bland andra människor. Jag behöver koppla bort omgivningen för att kunna måla och då behöver jag tid för mig själv och mina egna tankar. Det har jag sällan på en semesterresa där många viljor ska samsas. 

Egentligen är det samma sak när jag är hemma. Det går inte att sno åt sig några minuter här och där, eller att sitta tillsammans med familjen och teckna. Visst gör jag det ibland, men resultatet blir inte bra. Jag har svårt att fokusera och hittar inte den rätta känslan.

För att komma in i ett perfekt målarflow behöver jag ensamhet och obruten tid. Inga krav eller måsten som stressar. Ska jag måla på semesterresan får jag nog åka ensam och det känns inte så lockande. Då samlar jag hellre bilder i huvudet och i kameran som jag kan använda när jag är tillbaka i lugnet i mitt målarrum. 

söndag 30 juni 2024

En dagbok för måleri

Ett uppslag i en anteckningsbok målat i rött och blått med konturer av träd
För några månader sedan började jag med en konstdagbok. Både som ett sätt att leka mig tillbaka till måleriet efter att ha gjort ett längre uppehåll, men också som ett sätt att samla alla anteckningar, skisser och bilder kopplade till måleriet som jag annars klottrar ner lite överallt. Jag har alltid skrivit mycket och har anteckningsböcker och lösa papper lite överallt. Tyvärr är min handstil inte särskilt vacker, och uppslagen med text inte lika fotovänliga som uppslagen med färg, men det är bra att kunna samla alla idéer till målningar, titlar och projekt på ett ställe när de trängs i huvudet och kunna återvända till dem när inspirationen tryter. 

Uppslagen med färg är däremot helt utan tanke. Bara lek och lyssnande på magkänslan. Vissa av dem gillar jag bättre än andra och återkommer till. Det kan vara en färgkombination, en linje, ett mönster eller något annat som tilltalar mig. Kanske ger det inspiration till kommande målningar eller så gör det inte det. Hursomhelst känns det bra. Kravlöst. Det räcker.


Ett uppslag i en anteckningsbok målat i grönt mönster



Ett uppslag i en anteckningsbok målat i blått mönster




lördag 22 juni 2024

Ett långsamt tänkande

"Tankfull", 30x30 cm, akryl på träpannå, Elin Folkesson, 2024

I år är det sexton år sedan jag började måla igen, och lika många år sedan jag startade min första blogg där jag skrev om måleriet och min längtan efter att leva ett mer kreativt liv. Bloggandet tvingade mig att hålla ut även när det kändes motigt, och hjälpte mig att sätta ord på mina drömmar. Men drömmar ändras och bloggen har medvetet förvandlats till en mer sporadiskt uppdaterad hemsida. Och även om jag idag har uppfyllt många av de drömmar jag hade då (fast kanske inte på det sätt som jag trott) så saknar jag skrivandet och reflektionen. Det mer långsamma tänkandet. 

Jag skriver fortfarande dagbok, men att skriva för byrålådan är inte samma sak som att skriva för en (potentiell) läsare. Det gör något med både text och tanke. De senaste åren har jag tappat bort måleriet lite, till förmån för annat. Kanske kan bloggen fylla samma funktion idag som för sexton år sedan? Ett sätt att tvinga mig  att vara kreativ och ta måleriet på allvar igen. Det kan vara värt ett försök i alla fall.