Börja om från början och lura mig själv

Hundra små färglada kvadrater. 

För lite drygt fem år sedan påbörjade jag en utmaning som gick ut på att måla hundra små målningar på papper. Jag var så pepp från början, men tappade farten ganska snart. Bara sex små kvadrater blev färdiga målningar, resten hamnade i en låda och har legat där sedan dess. En av anledningarna till att jag avslutade projektet var att jag fick uppdraget att måla avtackningsgåvor till Sandvikens kommuns pensionärer och det tog all min tid. Det blev lite för många små målningar att hålla reda på. 

Idag är läget ett helt annat. Jag har mer tid, men slösar bort den på oväsentligheter. Även om jag har en hel helg att tillbringa i ateljén har jag svårt att komma igång med måleriet. Jag hittar på alla möjliga andra projekt som går före. Detta ständiga problem! Man skulle kunna tro att det räcker med att jag älskar att måla och blir frustrerad när jag inte har gjort det på ett tag, men så fungerar inte min hjärna. Av någon anledning behöver jag lura mig själv med utmaningar och deadlines för att bli tillräckligt motiverad. Jag har ett stort behov av att måla kravlöst och experimentera med färgen, men känner mig inte tillräckligt "nyttig" om det inte blir ett färdigt resultat. 

Nya små målningar på gång.

Nu börjar jag därför om från början med mina hundra små målningar. Nya kvadrater är tillskurna och numrerade för att ersätta de sex som blev färdiga förra gången. Den här gången har jag gett mig sjutton på att jag ska slutföra allihop. Det känns som den perfekta kombinationen av lekfullhet och resultat. Eftersom jag vanligen målar i större format och på duk eller träpannå blir de små papperskvadraterna ett sätt att sänka kraven och testa nytt, samtidigt som det stora antalet gör att jag får ett mål att sikta mot som känns lagom utmanande. Det här blir kul!