Ovana händer

Jag har inte prioriterat tecknandet på många år. Delvis för att tiden i ateljén har varit knapp och jag har velat fokusera på det större måleriet och på sådant som leder till ett färdigt resultat. Delvis för att jag inte är bra på att teckna. Det går fort att tappa känslan i handen om man inte tränar regelbundet. Visst skissar jag i måleriet också, men det är en annan sak. Kol, grova penslar och färg kan jag hantera. Det är bara en grund för kommande lager färg. Inget som syns när målningen är färdig. Fina linjer, detaljer och skuggor med blyerts eller tusch är mycket svårare - och hittills inte lika roligt. 

Ända sedan jag var liten har jag haft ett tjurigt motstånd i mig mot att göra saker jag inte kan. Jag vill alltid vara bra redan från början. Samtidigt vet jag såklart att det inte är möjligt. Och jag har tagit mig igenom mitt tjuriga motstånd massor av gånger och lärt mig nya saker. Det krävs bara tillräckligt mycket motivation. När det gäller tecknandet har motivationen inte räckt till. 

Just nu är hela min ateljé nerpackad på grund av golvbytet så jag kommer inte åt färg och penslar, men några pennor och en skissbok var enkla att packa upp. Det krävs varken särskilt mycket tid eller plats för att teckna av några blommor från trädgården. Lite ovant javisst, men ganska trevligt och kravlöst. Och tusen gånger bättre än att slösurfa på telefonen som jag lätt gör annars. Kanhända den där motivationen är på gång nu?