Det har gått en månad sedan påskens online-utställning och jag har nästan inte alls rört penslarna. Eller åtminstone inte mina konstnärspenslar. I stället har jag målat väggar, inrett ett teverum till tjejerna, lagat mat och tittat på serier med min man. Det har varit så skönt och välbehövligt, men nu är det dags att återvända till staffliet så att jag inte alldeles tappar farten. Idag har jag ägnat mig åt helt kravlöst måleri för att sätta igång huvud och hand igen och det kändes riktigt bra, men nu får färgerna vänta ett tag. I morgon är det dags för en ny jobbvecka, och innan dess ska jag försöka sammanfatta påskens utställning (även om den just nu känns ganska avlägsen).
Utställningsdagarna
På långfredagen kände jag mig ganska dum. Jag hade gjort i ordning mitt målarrum till en utställningslokal, köpt blommor, gjort prislista och allt annat som är brukligt inför en vernissage. När jag skulle filma och fotografera allt för att lägga upp det på instagram och facebook tyckte jag att det blev så dåligt och jag var rädd att göra eventuella besökare besvikna. Och skulle verkligen någon vara intresserad över huvud taget? Men så fel jag hade. Från att jag öppnade "dörrarna" klockan elva var det full fart på telefonen. Det där med att vara tillgänglig under ordinarie öppettider glömde jag snabbt bort och jag svarade på frågor, tackade för hejarop och antecknade sålda verk till långt in på kvällen. Och så fortsatte det under alla fyra utställningsdagarna. Det var helt fantastiskt vilket härligt mottagande jag fick och känslan när utställningen var över var precis samma som efter ett vanligt Gästrik konst.
Vad tar jag med mig?
Även om jag verkligen hoppas att nästa års Gästrik konst kan fungera som vanligt så kan jag absolut tänka mig att göra en online-utställning igen vid ett annat tillfälle, eller kanske som ett komplement till en fysisk variant. Det når en annan publik som inte kan komma annars.
Några lärdomar som jag tar med mig till nästa gång är:
- Även om det innebar en hel del jobb så var det bra att planera utställningen som om den var på riktigt istället för att enbart göra den i ett virtuellt galleri. Det gav mig en helt annan känsla att vara på plats och jag tror att mina besökare upplevde att det blev mer personligt och verkligt på det sättet.
- Det var bra att utställningen var under en begränsad tid, och att jag gjort en hel del reklam för den innan. Det bidrog också till känslan av en riktig konstrunda - och underlättar hanteringen för mig. När utställningen är slut är försäljningen över.
- Jag skulle behöva bli lite bättre på att filma och lära mig instagrams och facebooks olika funktioner så att det går snabbare och lättare att lägga upp alla bilder och filmer. Det tog mycket längre tid än jag trott.
- Det är viktigt att avsätta ordentligt med tid för att hinna hålla koll på alla olika kontaktytor. Jag fick beställningar på telefon, mejl, facebooksidan, messenger, instagramkommentarer och direktmeddelanden men var noga med att skriva upp alla kontaktuppgifter i en anteckningsbok och notera när de var betalda, paketerade och levererade, vilket var väldigt skönt i efterhand. Det hade kunnat bli kaos.
- Ska jag erbjuda fri frakt för konsttryck någon mer gång måste jag undersöka alternativa sätt att skicka dem, särskilt de större. Postnords hantering är inte så mild alla gånger och några av trycken blev förstörda.
- Om jag blir lite modigare skulle jag också kunna tänka mig att sända live och kanske berätta lite mer om målningarna och mina tankar bakom. Det vågade jag inte nu - och hann inte heller för den delen.
