onsdag 29 juli 2020

När allt faller på plats (eller är jag bara velig?)

Nuvarande vardagsrum
En blivande ateljé?

I april skrev jag att det var dags för en ny och ändamålsenlig ateljé. Vi hade precis bestämt att vi skulle bygga ett hus på gården och jag var eld och lågor. Äntligen! Det hade jag ju drömt om så länge. Maken pratade med byggarbekanta, jag letade husmodeller och vi funderade över placering på tomten. Men ändå var det någonting som tog emot. Jag kom på mig själv med att skjuta på projektet hela tiden och skyllde på att det var mycket annat att göra och att jag behövde tid för att verkligen fundera ut den bästa lösningen. 

Häromdagen var jag ensam hemma och började grubbla på ateljébygget igen och insåg att det skaver av två olika anledningar. 

För det första så funderade jag över om jag verkligen vill avskärma mig i en helt annan byggnad under stora delar av min fritid. Det bästa jag vet är ju att måla när resten av familjen är hemma och går in och ut i min ateljé för att prata lite eller bara vara. Att vara ensam är bara skönt i korta stunder när jag behöver tänka och formulera mig. Annars vill jag gärna ha liv och rörelse. Dessutom målar jag sällan flera timmar i sträck utan avbrott. Jag målar, tar en paus, kommer tillbaka och ser vad som behöver göras och målar lite till för att snart ta en paus igen. I pauserna gör jag något helt annat. Sätter på en tvätt, pratar med övriga familjen, kokar kaffe eller tar mig något att äta. Det kommer i så fall att bli ett fasligt spring från ateljén in till stora huset. 

För det andra så känns det lite fel att lägga så mycket tid, energi och pengar på något som bara är för mig, när vi också har så många idéer och drömmar om resten av huset och trädgården. Vi bor i på en gammal gård som vi har renoverat allt eftersom och vi har gjort väldigt mycket, men det är fortfarande en hel del kvar. I sommar har vi ägnat flera veckor åt att rensa ur mängder av bråte ur källaren och det gamla garaget för att få lite bättre förvaring och göra om ett av rummen till ett hemmagym. Det kändes så himla bra att ta hand om det vi redan har. Jag kände bokstavligen hur en tyngd lättade från mina axlar. Vår risiga källare har legat där som en energitjuv hela tiden och nu gjorde vi äntligen något åt det. Jag ville skrota alla ateljéplaner direkt och gå vidare med tvättstugan, vårt sovrum, fixa till köket, byta golv i vardagsrummet och sätta in en kamin, bygga ett trädäck och köpa växthus... (har jag sagt att jag har lite lätt för att gå all-in när jag väl sätter igång med något!)

När jag satt vid köksbordet och funderade över hur vi skulle kunna hinna med allt annat vi vill göra med ett stort ateljébygge på gång insåg jag att det går att göra på ett annat sätt. Jag kan bygga en ateljé inne i huset i stället, i det som vi nu använder som vardagsrum på nedervåningen (och därmed flytta vardagsrummet till det rum jag nu använder bredvid matrummet). Det blir visserligen mindre än om vi bygger ett fristående hus, men jag kan få allt det övriga jag vill ha - närhet till familjen, möjlighet att stänga om mig om det behövs, stora fönster med fin utsikt och möjlighet att låta färgen droppa utan att vara rädd om golvet. Tidigare har jag flyttat runt i olika rum i huset beroende på vilka övriga behov vi har haft, men det här skulle i så fall bli min ateljé för en längre tid framöver och anpassat efter det. Och det bästa av allt är att vi kommer att behöva göra en mindre ombyggnation av köket så att vi får plats med en större kyl och frys, vilket är väldigt skönt i en stor familj som gillar att laga mat. 

Nu känns det som om allt har fallit på plats i mitt huvud och det är så skönt. På det här sättet kan jag ta hand om det vi redan har och ändå få en ny ateljé. Och hinna med! Dessutom ligger det helt i linje med mitt valda ord för året: Förenkla.

torsdag 23 juli 2020

Hundra hemliga målningar

Tio påbörjade målningar som väntar på ett nytt lager färg

Det har varit tyst från mig ett tag. Jag har tagit semester från både instagram, facebook och blogg den här sommaren. Jag har visserligen målat en del, men inte så jättemycket. Det behövdes nog en semester från det också. I stället har jag varit utomhus, umgåtts med familjen, grävt i trädgården, tränat, röjt i källaren, bakat och lagat mat. Det har varit underbart avkopplande, men nu känner jag att det är hög tid att återgå till färger och penslar.

Just nu är jag ensam hemma i tre dagar och kan ägna mig helt åt måleriet. Det behövs. Jag har ett stort uppdrag som ska slutföras innan årskiftet. Hundra små målningar med samma grundmotiv men något olika utförande och färgskala ska vara klara för leverans senast i januari. Då ska de vara inramade, inslagna och med en beskrivande text. Ett väldigt hedrande och roligt uppdrag, men tidskrävande. Det blir inte så mycket tid över för annat måleri, men lite ska jag nog kunna klämma in.

Tyvärr kan jag inte visa några färdiga bilder på de beställda målningarna än eftersom det är lite hemligt. Den som är nyfiken får vänta tills de är överlämnade, någon gång i början av nästa år. Det ska bli väldigt spännande (och ganska nervöst) att se hur de tas emot. Men det är långt tills dess - först ska de målas.

söndag 17 maj 2020

Ett rum med utsikt


Fyra små målningar av hundra är färdiga.
Den senaste tiden har jag fortsatt med mina Fresh Paint-målningar och i helgen blev tre nya färdiga. Det betyder att fyra målningar av hundra är färdiga. Det kanske låter lite, men jag är nöjd. Jag har ingen deadline eller andra krav utan bara löjligt roligt när jag målar dem. Jag vill inget annat än att fortsätta med de resterande nittiosex på en gång, men det har inte varit helt lätt att veta var jag ska hålla till när jag målar.

Nittiosex små kvadrater kvar att måla
De senaste gångerna har jag fått hålla till på matrumsbordet, som ligger alldeles i anslutning till mitt målarrum. Jag har brett ut en stor vaxduk som tål kladd och dukat upp alla färger och penslar jag behöver. Det har fungerat, men inte varit optimalt. Matbordet står mitt i rummet och det blir ganska mörkt. Dessutom är det så tråkigt att behöva plocka bort allt när jag är färdig (eller när familjen vill äta). 

Ett rum med utsikt
Idag har jag löst problemet. Eftersom jag ändå målar i mindre format, behövs inte staffliet. Det fick därför flytta upp i förrådet och i stället plockade jag in ett bord som fick plats nedanför fönstret i målarrummet. Och det blev så bra. Kanske inte så snyggt ihop med övrig möblering, men det struntar jag i. Det är något särskilt med en ren vit yta och ett fönster med utsikt över hästhagar och åkrar. Här vill jag sitta och tänka, skriva och måla. Hela tiden. Eller åtminstone tills grannpojken sätter igång med motorerna till sina folkracebilar och det dånar över hela byn. Livet på landet.



söndag 10 maj 2020

Hur gick påskens utställning?


Det har gått en månad sedan påskens online-utställning och jag har nästan inte alls rört penslarna. Eller åtminstone inte mina konstnärspenslar. I stället har jag målat väggar, inrett ett teverum till tjejerna, lagat mat och tittat på serier med min man. Det har varit så skönt och välbehövligt, men nu är det dags att återvända till staffliet så att jag inte alldeles tappar farten. Idag har jag ägnat mig åt helt kravlöst måleri för att sätta igång huvud och hand igen och det kändes riktigt bra, men nu får färgerna vänta ett tag. I morgon är det dags för en ny jobbvecka, och innan dess ska jag försöka sammanfatta påskens utställning (även om den just nu känns ganska avlägsen).

Utställningsdagarna

På långfredagen kände jag mig ganska dum. Jag hade gjort i ordning mitt målarrum till en utställningslokal, köpt blommor, gjort prislista och allt annat som är brukligt inför en vernissage. När jag skulle filma och fotografera allt för att lägga upp det på instagram och facebook tyckte jag att det blev så dåligt och jag var rädd att göra eventuella besökare besvikna. Och skulle verkligen någon vara intresserad över huvud taget? Men så fel jag hade. Från att jag öppnade "dörrarna" klockan elva var det full fart på telefonen. Det där med att vara tillgänglig under ordinarie öppettider glömde jag snabbt bort och jag svarade på frågor, tackade för hejarop och antecknade sålda verk till långt in på kvällen. Och så fortsatte det under alla fyra utställningsdagarna. Det var helt fantastiskt vilket härligt mottagande jag fick och känslan när utställningen var över var precis samma som efter ett vanligt Gästrik konst.

Vad tar jag med mig?

Även om jag verkligen hoppas att nästa års Gästrik konst kan fungera som vanligt så kan jag absolut tänka mig att göra en online-utställning igen vid ett annat tillfälle, eller kanske som ett komplement till en fysisk variant. Det når en annan publik som inte kan komma annars.

Några lärdomar som jag tar med mig till nästa gång är:

  • Även om det innebar en hel del jobb så var det bra att planera utställningen som om den var på riktigt istället för att enbart göra den i ett virtuellt galleri. Det gav mig en helt annan känsla att vara på plats och jag tror att mina besökare upplevde att det blev mer personligt och verkligt på det sättet. 
  • Det var bra att utställningen var under en begränsad tid, och att jag gjort en hel del reklam för den innan. Det bidrog också till känslan av en riktig konstrunda - och underlättar hanteringen för mig. När utställningen är slut är försäljningen över.
  • Jag skulle behöva bli lite bättre på att filma och lära mig instagrams och facebooks olika funktioner så att det går snabbare och lättare att lägga upp alla bilder och filmer. Det tog mycket längre tid än jag trott.
  • Det är viktigt att avsätta ordentligt med tid för att hinna hålla koll på alla olika kontaktytor. Jag fick beställningar på telefon, mejl, facebooksidan, messenger, instagramkommentarer och direktmeddelanden men var noga med att skriva upp alla kontaktuppgifter i en anteckningsbok och notera när de var betalda, paketerade och levererade, vilket var väldigt skönt i efterhand. Det hade kunnat bli kaos.
  • Ska jag erbjuda fri frakt för konsttryck någon mer gång måste jag undersöka alternativa sätt att skicka dem, särskilt de större. Postnords hantering är inte så mild alla gånger och några av trycken blev förstörda. 
  • Om jag blir lite modigare skulle jag också kunna tänka mig att sända live och kanske berätta lite mer om målningarna och mina tankar bakom. Det vågade jag inte nu - och hann inte heller för den delen.


söndag 5 april 2020

Hur ska en bra ateljé se ut?

Tavlor på rad i väntan på utställning
Nästa vecka är det dags för utställning, och även om den sker online den här gången så kräver en utställning en hel del förberedelser. Den senaste tiden har mitt målarrum fyllts av färdiga målningar, lister som ska målas och kapas till ramar, stora skärmar, konsttryck på tork och diverse material för paketering. Sakta men säkert tar jag över även det angränsande matrummet och middagarna får ätas i köket i stället. Hur mycket jag än trivs i mitt målarrum/bibliotek/vardagsrum så är den här situationen inte hållbar i längden. Jag får inte plats.

En större och mer ändamålsenlig ateljé har jag drömt om länge, och jag har grubblat över om vi ska bygga om delar av ladugården, bygga något helt nytt eller kanske hyra en redan befintlig lokal, men alla planer har strandat av olika anledningar. Förutom att det är en stor kostnad så har behovet inte heller varit så stort. Jag har haft helt okej utrymmen här i huset tidigare. Nu har jag inte det längre och då är läget ett annat.

Men hur ser den perfekta ateljén ut? Hur stor behöver den vara? Och vilka ytor måste finnas? När jag inte har förberett utställning har jag ägnat mig åt att skriva listor, pinna inspiration på Pinterest och fundera över vilka önskemål jag har (min favoritsysselsättning).

Storlek 

Mitt nuvarande målarrum är sjutton kvadratmeter och matrummet bredvid är lika stort. Båda rummen tillsammans skulle vara alldeles tillräckligt för själva ateljén, det blir ett stort och härligt rum, men då saknas utrymme för förvaring av färdiga målningar och skrymmande material. Några kvadratmeter till skulle ge en yta på ca 40-50 kvm. Det skulle vara alldeles perfekt.

Sedan måste det såklart vara ljust, med bra belysning och stora fönster, och gärna lite extra takhöjd. Golv och väggar kan inte vara ömtåliga. Jag vill kunna breda ut mig på golvet och låta färgen droppa utan att behöva klä in alla ytor i plast. Det är ett av de största problemen med mitt nuvarande målarrum. Jag saknar möjligheten att kladda.

Inredning

Idag har jag ett hörn med ett staffli och en rullvagn med färger och penslar. De behöver såklart få plats i en ny ateljé, men jag skulle också vilja ha möjligheten att hänga upp större dukar på väggen och måla direkt där (eller rulla ut dem på golvet). Jag saknar också ett större bord som jag inte behöver vara så rädd om, där jag kan sitta och arbeta.

För penseltvätt behövs tillgång till en diskbänk med rinnande vatten och avlopp, alternativt närhet till ett rum där det finns. Samma sak gäller såklart toalett.

En datorhörna med skrivare och rena ytor för arbete med inramning och utskrift av konsttryck vore också bra. Helst långt bort från staffli och målarvägg så jag inte behöver vara rädd att det ska stänka.

Och så förvaringen. Mycket förvaring. Både för material och färdiga verk. Stora lådor för tryck och målningar på papper och smarta lösningar för större inramade målningar. Dold förvaring för packmaterial och liknande och synlig förvaring för inspirerande material. Det blir så lätt rörigt annars (ändå!) och det klarar jag inte av någon längre tid. Jag är som mest kreativ när det är nystädat.

En skön fåtölj eller mindre soffa där jag kan sitta och filosofera, eller där min familj kan hänga medan jag målar, skulle vara ett väldigt trevligt komplement.

Lite wi-fi på det och en högtalare så jag kan lyssna på musik - då är jag helnöjd.

Eller har jag glömt något?

måndag 30 mars 2020

Hur gör man egentligen en utställning online?

När årets Gästrik Konst blev inställt, bestämde jag mig för att göra en utställning online under påsken i stället. Jag ville ha något roligt att se fram emot, men jag hade inte riktigt funderat ut exakt hur det skulle gå till. Den här veckan har jag haft tid att fundera lite, och jag tänker så här:

Hängningsdagen

Jag gör om mitt målarrum till en utställningslokal. Det betyder att jag måste rensa lite och skapa mer utrymme för att hänga mina målningar, men det inget större problem. På skärtorsdagen hänger jag utställningen, precis som jag skulle ha gjort i vanliga fall. Det blir lite av en utmaning att få plats med allt, men varje ny lokal har sina fördelar och nackdelar. Här hemma kan jag i alla fall spika i väggarna, det fick jag inte göra i Högbo.

På skärtorsdagen måste också alla detaljer inför utställningen vara klara. Alla målningar ska vara signerade, inramade, ha titel och pris och konsttrycken ska vara signerade och paketerade.

Utställningsdagarna

På långfredagen öppnar utställningen klockan 11 och pågår till 16. Samma tider gäller hela utställningsperioden, 10-13 april. Under öppettiderna kommer jag att lägga ut filmklipp och bilder på mitt instagramkonto och även dela dem till min facebooksida. Jag ska försöka visa både utställningen som helhet, men också varje enskild målning så bra som möjligt.

På Gästrik Konst brukar det vara en väldigt festlig stämning med många glada besökare i alla åldrar, och det kan jag ju tyvärr inte få med på bild, men lite bubbel, godis och blommor kan kanske liva upp stämningen lite (och då kanske jag kan muta min familj att vara med på någon av bilderna). I övrigt hoppas jag att den festliga stämningen kommer från er som tittar in online.

Utställningen kommer alltså enbart att vara på instagram och facebook och inte här på bloggen. Det blir för många kanaler att hålla reda på. Öppettiderna är de tider jag kommer att vara aktiv, men självklart ligger bilder och filmer kvar även efter det. Det kommer nog också att komma ett blogginlägg som sammanfattar upplevelsen i efterhand.

Försäljning

Alla målningar och konsttryck kommer att vara till salu under utställningsdagarna, och det är fri frakt inom Sverige. Inga leveranser sker dock innan utställningen är över (om det inte finns särskilda skäl). Beställningar görs direkt via instagram eller facebook, antingen i kommentarer, messenger eller insta-dm. Först till kvarn gäller och jag kommer att hålla noga koll så att jag inte missar någon. Men som sagt i ett tidigare inlägg, att köpa något är inte det viktiga, däremot uppskattar jag om så många som möjligt tittar in på instagram eller facebook någon gång 10-13 april och lämnar en kommentar.

Välkomna!

söndag 22 mars 2020

En digital konstrunda i påsk

Stora och små konsttryck som väntar på att bli signerade
Det blev som jag gissade. Gästrik konst ställs in helt i år. Jag tycker det är helt rätt beslut, men det känns ändå väldigt tråkigt. Jag har lagt så mycket tid och energi på förberedelser och såg verkligen fram emot att samla allt jag har gjort, hänga en fin utställning och träffa alla glada besökare. Det var ett tag sedan jag var med sist och jag har saknat det.

Först tänkte jag ta en paus från måleriet några veckor och möjligen undersöka om det skulle gå att visa mina målningar någon annanstans i sommar, men det kändes för tråkigt att bara ge upp. Jag vill ju ha en utställning nu. Därför har jag bestämt mig för att köra Gästrik konst i alla fall, fast digitalt och garanterat virusfritt. Mitt målarrum blir utställningslokal och 10-13 april slår jag upp portarna på mitt instagramkonto (och kanske även på facebook - jag har inte klurat ut alla detaljer än).

Alla målningar, konsttryck och vykort kommer att vara till salu och frakt inom Sverige går att lösa. Annars går det ju alltid att hämta här eller i Sandviken (om man är frisk vill säga). Men att sälja är egentligen inte det viktigaste. Jag vill ha ett festligt avslut på många långa veckors arbete. Jag behöver något att se fram emot, särskilt nu när allt annat är så dystert.

Jag fick så mycket energi när jag bestämt mig för att ändå ha utställningen att jag har ägnat helgen åt fortsatta förberedelser. Flera målningar har fått ramar och jag har gjort två nya jättefina konsttryck. Det här är så mycket roligare än att bara ställa in. Och ännu roligare skulle det vara om fler gjorde samma sak. En digital konstrunda känns ju helt rätt i dagsläget.


söndag 15 mars 2020

Nya konsttryck på gång



Signering av nya konsttryck
Det känns onekligen lite konstigt att förbereda en utställning när läget ser ut som det gör i världen. Än så länge är beskedet från Gästrik konst styrelse att påskens konstrunda blir av, men utan en samlande invigning på Rapatac. Jag känner mig ändå lite tveksam. Påsken är en tid då många reser hem för att hälsa på familjen och det har ibland varit ganska trångt i utställningslokalerna tidigare år. Oavsett hur det blir så jobbar jag vidare med förberedelserna. Blir det inte av att visa målningarna nu så gör jag det vid ett senare tillfälle.

Trycken görs i en begränsad upplaga och varje blad signeras och märks med titel.

I helgen har jag dock inte målat tavlor utan ägnat mig åt att göra konsttryck av några utvalda målningar. Det är ganska många moment som måste göras. Målningarna ska fotograferas, bilderna redigeras, provtryck skrivas ut för att se att färgerna blir rätt och sedan ska de färdiga konsttrycken signeras och paketeras i cellofanpåsar med ett äkthetsintyg. Det är ett väldigt tidskrävande jobb, men skönt när det är färdigt. Och blir det ingen konstrunda så kan jag alltid sälja dem via hemsidan. Åtminstone de mindre storlekarna går väldigt bra att skicka.

söndag 1 mars 2020

Upp som en sol och ner som en pannkaka

Två målningar med klänningar (utan titlar än så länge), 49x99 cm, akryl och collage på duk
Det blir inte alltid som man tänkt sig. Idag hade jag tänkte skriva om ett riktigt roligt uppdrag som jag ska göra i framtiden, men det kan jag inte. Ett beslut har överklagats (helt utan grund vad det verkar) och projektet ligger på is tills förvaltningsrätten har beslutat hur det ska gå. Det kan nog ta några månader så det är bara att vänta. Tur att jag har Gästrik konst att fokusera på så jag inte har så mycket tid att grubbla och vara besviken.

Nu är det fem veckor kvar till utställning och jag börjar känna mig ganska lugn. Målningarna räcker till och även om det är en hel del kvar att fixa så kommer jag att hinna. Jag har inget annat stort inbokat de kommande helgerna.

De två senaste målningarna jag gjort har nästan blivit mina favoriter. Åtminstone just nu. De är i ett avlångt format som jag inte har jobbat med tidigare och det är inga kvinnor med på bilderna, bara deras klänningar. Klänningarna är gjorda med collage av farmors gamla broderade gardiner (som jag har sparat i evigheter utan att veta vad jag skulle göra med dem), boksidor, tidningsurklipp och rispapper. Det ger en så fin struktur som akrylfärgen inte riktigt ger annars.

Arbetstitel har varit Duktig flicka, eftersom de olika klänningarna är tänkta att representera allt vi bär med oss och ska klara av, men jag tror den slutliga titeln blir något annat. Duktig flicka kan uppfattas som något negativt, som en person som bara vill vara till lags och som utplånar sig själv för att göra rätt, och det är inte min mening. Jag tänker snarare på alla kompetenta och kloka kvinnor jag känner som är fantastiska och klarar allt, men som inte alltid ser sitt eget värde. Vilken titel skulle kunna säga det?

söndag 16 februari 2020

En dag extra var det som behövdes

Sagohus, eller? Akryl på duk, 40x40 cm
I fredags var jag ledig från jobbet för att få lite mer tid för måleriet, och tänk vilken skillnad en dag kan göra. Vanligtvis tar det lite tid för mig att komma igång på lördagen eftersom vi sover lite längre och det är skönt att sitta och äta frukost i lugn och ro. Sedan är det ställtiden jag alltid tjatar om. Att ställa om från kulturjobb till målandet. Ofta har jag inte tagit mig fram till staffliet förrän efter lunch och då har ju en fjärdedel av helgen gått.

Nu steg jag upp samtidigt som familjen i fredags och när de åkte till jobb och skola gick jag in i målarrummet och körde igång direkt. Målningen här ovanför blev färdig lagom till familjen kom hem och jag hade tid och ork att laga mat, vilket jag nästan aldrig gör när jag jobbar. Då slutar det nästan alltid med att vi köper hem sushi eller någon annan köpmat.

Detalj från större målning
Resten av helgen har jag istället ägnat åt diverse småfix som behövde göras inför utställningen. Jag har gått igenom mitt lager med vykort och konsttryck och för att se vad som behöver kompletteras och beställt bläckpatroner och papper för att ha allt hemma när jag väl har fotograferat alla målningar. Lite fler kilramar och färger klickade jag också hem av bara farten. Det går alltid åt.

Större delen av lördagen ägnade jag åt att måla om några detaljer på två målningar som jag trodde var färdiga. De har hängt på min vägg i målarrummet en tid och varenda gång jag har tittat på dem har har det varit någonting som känts fel.

På den här till höger hade armen en konstig vinkel och handen var för stor. Dessutom var färgerna lite för bleka på några ställen. Efter några små ändringar känns den mycket bättre. Nu kan jag gå förbi den utan att grubbla.

Den andra målningen fick en jämnare ton på bakgrunden och några fyrkantiga färgfält försvann och ersattes av prickar. Inga större förändringar här heller egentligen, men tillräckligt för att jag ska känna att den är helt färdig.

Skönast var ändå att jag kunde jobba i lugn och ro, hann ta en promenad i solskenet och umgås med familjen utan att känna mig stressad över att tiden rinner iväg. Och det bästa är att jag har tagit ledigt nästa fredag också! Det här skulle kunna bli en vana.



söndag 9 februari 2020

Har jag gott om tid eller är det bråttom?

Husmålning på gång och solsken i målarrummet.
Det är nio veckor kvar tills det är dags för utställning, och ena stunden känner jag att jag har läget under kontroll, för att i nästa stund grubbla över hur i hela friden jag ska hinna allt jag vill göra. Ibland tar måleriet så mycket mer tid än jag tror. Särskilt de gånger jag ska göra något som jag tror ska bli lätt.

Just nu håller jag på med fyra mindre husmålningar som ska komplettera en större målning som jag har sedan tidigare. Enkelt, tänkte jag, men så blev det inte. Det går inte att måla lite halvhjärtat för att "fylla ut" en utställning. Det blir inte bra. Nu har jag ägnat tre hela helger åt två av målningarna och äntligen börjar det kännas som om det kan bli bra till slut. Fast det kommer att krävas åtminstone en helg till. Och då är det bara åtta helger kvar. Jag måste nog ta några dagar ledigt för att hinna med allt.
Den här kanske är färdig, eller?



Utställningslokal

Förra veckan var jag och tittade på lokalerna där jag ska ställa ut i påsk. Jag kommer att dela ett stort rum på Högbo brukshotell med en annan konstnär som verkar jättetrevlig. Det är första gången jag är just där och lokalerna kommer att kräva en del fixande för att kunna hänga upp målningarna (det är bruna stormönstrade tapeter med påfåglar och jag får inte spika i väggarna) men det brukar alltid vara mycket folk i Högbo och hotellet är mysigt.

Det är lätt att bara fokusera på måleriet inför en utställning, och glömma bort allt annat som måste förberedas för att allt ska bli så bra som möjligt.

Fotografera 

Eftersom jag inte har någon fotostudio måste jag passa på när det är bra väder ute, och därför glömmer jag ofta bort det och så blir det stressigt på slutet. Jag vill gärna ha fotografier på alla mina målningar. Kanske vill jag göra vykort eller konsttryck i efterhand och då behöver jag bra bilder.

Rama in 

Det betyder köpa lister, grundmåla dem, såga, spika, spackla och måla ett lager till. Och sätta dit en upphängningsanordning.

Beställa

Då måste jag först bestämma vilka målningar som ska bli vykort i år, fotografera dem, redigera bilderna och beställa i tid så att de hinner komma innan det är dags. Det är inget jag tjänar särskilt mycket på, men jag tycker att det är trevligt att även den om inte har råd att köpa en originalmålning kan få med sig någonting hem. Det brukar vara väldigt uppskattat.

Göra nya konsttryck

Samma sak här. Konst till ett billigare pris, men vilka målningar ska jag välja? De måste fotograferas, skrivas ut och paketeras. Kanske måste jag beställa nya patroner, papper och påsar.

Skriva prislista

Det är vanligt att ha ett gäng listor med titlar och priser på alla konstverk på utställningen, så att besökare i lugn och ro kan titta på målningarna och få den information de behöver utan att behöva fråga. Jag har haft samma priser ganska länge och i år är det dags att höja dem något, men frågan är hur mycket? Och vad ska alla målningarna heta? Det kan ta ett tag att komma på.

Fixa hängningsmaterial

Det här brukar jag komma på alldeles för sent, men inte i år har jag bestämt. På skärtorsdagen när det är dags för hängning ska jag ha skärmar, krokar, ståltråd, klisterlappar med siffror och allt annat man kan tänkas behöva färdigt i tid så att hängningen flyter smidigt. Förhoppningsvis följer svärmor med och ger kloka synpunkter på hur jag ska hänga, annars får jag leta efter någon annan med öga för konst.

Bjuda in

Jag gör inga vernissagekort till Gästrik Konst, utan brukar bara lägga ut all info på instagram och facebook, men det är ju faktiskt inte helt fel att skicka en personlig inbjudan också. Det får jag fundera över. 


Hinner jag allt det på åtta veckor? Det hoppas jag. Och om inte, så brukar det bli bra ändå.







söndag 26 januari 2020

Har jag sagt att jag älskar kreativa utmaningar?


Några av bilderna från instagramutmaningen #21daysinmyartworld









Jag vet att jag har sagt det här många gånger förut, men min kreativitet kickar igång av ramar och begränsningar. I alla fall påhittade sådana som jag kan avstå från om jag vill. Ramar som kommer av tvång ger inte riktigt samma effekt.

Den som följer mig på instagram har kanske märkt att jag har varit lite mer aktiv den senaste månaden, och det beror på att jag hoppade på Tara Leavers utmaning 21 days in my artworld. I utmaningen presenterar hon ett nytt tema varje dag som på något sätt är kopplat till konst och det egna skapandet och så får alla som vill lägga upp en bild som passar till det temat på sitt konto. Det har tagit ganska mycket tid att fundera över ord, hitta bilder och redigera dem samt skriva texter, men det har också varit roligt. Jag har återupptäckt gamla bilder, funderat över nya och tvingats formulera mina tankar om vad jag gör. Det är alltid bra.

Nu är jag full av idéer som jag vill jobba vidare med. Så även om utmaningen är över för den här gången så kommer det förhoppningsvis att fortsätta fyllas på med nya bilder på både instagram och här på bloggen.

söndag 19 januari 2020

Var har du fotograferat den där?

"Fåglarna", 2017, akryl på duk (såld)




Den här tiden på året är det helt omöjligt att fotografera mina målningar inomhus. Ljuset räcker inte till för att ta bra bilder. Att vi inte heller har så många fina väggar att visa konsten på är ett annat problem. Det behövs stora tomma ytor utan skavanker och med någon snygg möbel som framhäver målningen, och det är dåligt med den sortens väggar här hemma.

Tack och lov att det finns appar för det mesta nuförtiden! Som till exempel att placera konst i färdiga (och fina) rum. Jag älskar att jag kan sitta hemma och på ett enkelt sätt se hur mina målningar ser ut i olika miljöer.
"Kontakt", 2018, akryl på duk (såld)



"Gömstället", 2018, akryl på duk (såld)

Det finns säkert flera olika varianter av sådana här appar, men Artrooms som jag har provat fungerar alldeles utmärkt (och det får jag inte betalt för att säga). Jag verkar inte heller vara ensam om att tycka att den är bra. Tittar man på lite olika konstkonton på instagram känner man ganska snabbt igen de olika miljöerna. Fast det tycker inte jag spelar någon roll. Syftet är ju inte att låtsas att jag bor sådär snyggt, utan att visa upp hur målningarna kan se ut i en verklig miljö.

Sedan kan ju inte jag hjälpa att några blir lurade i alla fall. Idag frågade en av mina närmaste familjemedlemmar mig var i hela friden jag fotograferar mina målningar... :)

söndag 12 januari 2020

Gör om och gör rätt

Små bilder på papper i e-kursen Fresh Paint

Förra sommaren påbörjade jag e-kursen Fresh Paint som jag skrivit om tidigare både när den startade och hur resultatet blev. Jag tyckte inte att den gav så mycket nya kunskaper, men den hjälpte mig att komma igång med måleriet efter ett uppehåll, och det räckte tyckte jag. 

När jag sedan fick erbjudande om att förlänga kursen ett helt år för en billig peng hade jag först inga alls planer på att göra det. Jag tyckte ju inte att jag hade lärt mig något nytt så varför skulle jag? Sedan funderade jag lite till och insåg att jag faktiskt inte gjort kursen rätt. Hela tanken var ju att leka med färg och form, våga prova nya sätt att måla utan krav på ett färdigt resultat. Och vad gjorde jag? Jag plockade fram alla stora dukar jag hade hemma och tänkte mig att jag skulle få trettio målningar färdiga på nolltid. Så blev det inte. 

Kravlös igångsättare

Under julledigheten har jag mer och mer insett att jag längtar efter ett mer kravlöst måleri. Att skapa utan att det behöver ramas in och visas upp. Och då slog det mig att Fresh Paint är ett ypperligt sätt att göra just det. Att göra hundra små målningar på papper är ett perfekt sätt att kladda, testa, misslyckas och prova igen. Helt kravlöst. Mängden bilder gör att det är lätt att hela tiden gå vidare och inte fastna i att göra klart en bild. Det finns alltid möjlighet att gå tillbaka senare. 

Att inleda med att måla några små kvadrater är också ett bra sätt att värma upp och sätta igång tankarna inför ett större måleri. Som jag har skrivit många gånger förut så har jag ibland lite svårt att komma igång och då hjälper det att sänka kraven och bara leka lite först. 

Helgens måleri: "Lånade färger", 30x30 cm, akryl på duk, Elin Folkesson
Jag vet inte om det enbart är Fresh Paint som gjorde att helgens måleri gick så lekande lätt och var så lustfyllt, men visst tror jag att det har påverkat. Jag kände mig mycket mer avslappnad och hade roligt helt enkelt. Sedan får vi se vad jag tycker om den färdiga målningen när den har fått vila ett tag. Just nu gillar jag den i alla fall.  

måndag 6 januari 2020

Årets första målning

"Överenskommelsen", 60x73 cm, akryl på duk, Elin Folkesson
Julledigheten är snart över, men jag ska försöka spara den härliga målarbubbla jag har befunnit mig i de senaste veckorna och plocka fram den igen på kvällar och helger. Just nu känns det trist att börja jobba igen, men jag vet att jag kommer att tycka att det är lika roligt som vanligt när jag väl är på plats. Och jag behöver den stimulansen för att kunna måla, även om det innebär att tiden inte riktigt räcker till.

Trots att jag har spenderat så mycket tid framför staffliet har jag bara lyckats färdigställa två målningar under hela ledigheten. Den här ovanför tog längst tid och har orsakat mest huvudbry. Från att vara supernöjd med den första skissen har jag målat om och målat över otaliga gånger och slitit mitt hår när resultatet inte blivit som jag önskat, men nu känner jag mig relativt nöjd. Ibland riktigt nöjd. Jag ska låta den vila ett tag för att se om det håller, eller om något måste ändras.

Som inspiration till målningen har jag använt tre fotografier som jag rivit ur olika tidningar. Det kan kanske vara lite roligt att veta att männen längst ner kommer från en bild av Donald Trump och Barack Obama, men jag har inte strävat efter någon likhet - snarare tvärtom. Jag tyckte dock att det påbörjade handslaget var talande.

Den senaste målningen under processens gång. Från skiss till mer detaljer.

Som vanligt brottas jag med min önskan om att förenkla samtidigt som jag har en tendens att fastna i detaljer. Det är en balansgång som ibland är lite svår att hålla. Ibland går jag över gränsen och måste ta tillbaka det som gått förlorat. Vissa kan säkert tycka att jag överarbetar mina målningar och att de halvfärdiga bilderna är bättre än det färdiga resultatet. Det får de såklart tycka, men det spelar egentligen ingen roll. Jag måste måla det som känns rätt för mig. Jag uppskattar ofta det lite råare, skissartade uttrycket hos andra, men det är inte mitt uttryck. Det gäller att komma ihåg att hålla sin egen balans. Det kan också vara en utmaning.



onsdag 1 januari 2020

Ett litet ord för 2020

"Lämna avtryck", 2019, 40x40 cm, akryl på duk, Elin Folkesson
Som vanligt sätter starten av ett nytt år igång tankarna hos mig. Tankar om vad som har skett och vad som ska komma. Vilka avtryck har jag lämnat och vad vill jag göra under kommande år? Sedan många år tillbaka har jag valt ett ord som ska sätta inriktningen på det nya året. 2019 års ord var Natur och det är ett ord som jag har haft med mig och tänkt på då och då, även om det inte har gett lika stora avtryck som jag kanske hade önskat.

I mitt måleri har jag alltid använt mycket bladformer och annan växtlighet, men jag har inte haft så mycket tid under 2019 att experimentera med natur på nya sätt. Däremot har jag spenderat mer tid utomhus under året, trots en ond rygg som stoppade mina planer på vandring under semestern. Jag har grävt, rensat och baxat runt stenar i trädgården, köpt en cykel och rullat många mil på grusvägarna här omkring och tagit med familj och hund till skogen för att plocka svamp, hugga julgran eller bara vara.

Först tänkte jag inte välja något ord för kommande år. Jag hade inte hunnit tänka färdigt och ville inte tvinga fram något som inte känns rätt. Så slog det mig i duschen (som alltid!) i morse. Jag har redan flera saker som jag har sagt att jag vill fokusera på under året. Det är både nya idéer och sådant som växt fram under en längre tid. Det är sådant som rör måleriet men också hem och familj. Alla har de dock en sak gemensamt. Det handlar om att göra saker enklare. Att skala ner, underlätta eller plocka bort onödiga detaljer. Förenkla. Det får bli mitt ord för 2020.

Rensa vårt hem från onödiga prylar

Egentligen har vi redan börjat skala ner genom att sälja stugan i Örnsköldsvik. Det känns skönt med ett hus mindre att ta hand om, men det har också inneburit att vi har fått hem en hel del möbler och husgeråd som vi egentligen inte behöver. Det är överfullt i alla skåp och lådor här hemma. Jag är så less på röran och alla prylar som vi ändå inte använder. Här ska rensas (och inte fyllas på med nya saker)!

Burkar i olika former och färger vill jag ha kvar, men de får nog flytta in i skafferiet.

Förenkla måleriet

Även i måleriet skulle jag behöva rensa. Jag har länge sagt att jag vill måla enklare, och då menar jag inte att motiven eller färgerna ska vara färre, utan att jag sluta pilla och peta så mycket i detaljerna. Ibland lyckas jag direkt få det så förenklat som jag vill, men ofta trillar jag dit först och petar för mycket så jag måste börja om. Det är en ständig träning.

Grövre penseldrag och färre detaljer - det är så jag vill ha det

Samla mitt skrivande 

Jag har ett behov av att skriva ner mina tankar, att skissa på idéer och göra listor över allt man kan tänka sig. På jobbet har jag i flera år använt en egen form av bullet journal som fungerar klockrent,  men här hemma håller jag fortfarande på med olika dagböcker, anteckningsböcker, lösa lappar, bloggar och appar. Rörigt, minst sagt. När jag igår kände ett behov av att påbörja en ny träningsdagbok fick jag nog. Nu ska allt samlas i en och samma bullet journal: träning, utställningsplanering, dagboksanteckningar, skisser, listor, lästa böcker och allt möjligt annat. Det känns inspirerande och jag har redan börjat.

En ny bok för alla olika sorters texter

Prova och samla nya recept

Jag längtar efter att laga mer mat. Vegetariskt såklart och både recept för vardag och fest. Vi provar ofta nytt men glömmer sedan bort var vi hittat receptet och så vet vi aldrig vad vi ska göra nästa gång. Vardagsmaten blir ofta trist och enformig. Jag vill göra det enklare att hitta bra recept och spara det vi verkligen tycker om och göra mig av med resten. 

Tre bra kokböcker som jag vill laga mer mat ur







Välkommen 2020! Det här är året då allt ska bli så mycket enklare.