onsdag 29 juli 2020

När allt faller på plats (eller är jag bara velig?)

Nuvarande vardagsrum
En blivande ateljé?

I april skrev jag att det var dags för en ny och ändamålsenlig ateljé. Vi hade precis bestämt att vi skulle bygga ett hus på gården och jag var eld och lågor. Äntligen! Det hade jag ju drömt om så länge. Maken pratade med byggarbekanta, jag letade husmodeller och vi funderade över placering på tomten. Men ändå var det någonting som tog emot. Jag kom på mig själv med att skjuta på projektet hela tiden och skyllde på att det var mycket annat att göra och att jag behövde tid för att verkligen fundera ut den bästa lösningen. 

Häromdagen var jag ensam hemma och började grubbla på ateljébygget igen och insåg att det skaver av två olika anledningar. 

För det första så funderade jag över om jag verkligen vill avskärma mig i en helt annan byggnad under stora delar av min fritid. Det bästa jag vet är ju att måla när resten av familjen är hemma och går in och ut i min ateljé för att prata lite eller bara vara. Att vara ensam är bara skönt i korta stunder när jag behöver tänka och formulera mig. Annars vill jag gärna ha liv och rörelse. Dessutom målar jag sällan flera timmar i sträck utan avbrott. Jag målar, tar en paus, kommer tillbaka och ser vad som behöver göras och målar lite till för att snart ta en paus igen. I pauserna gör jag något helt annat. Sätter på en tvätt, pratar med övriga familjen, kokar kaffe eller tar mig något att äta. Det kommer i så fall att bli ett fasligt spring från ateljén in till stora huset. 

För det andra så känns det lite fel att lägga så mycket tid, energi och pengar på något som bara är för mig, när vi också har så många idéer och drömmar om resten av huset och trädgården. Vi bor i på en gammal gård som vi har renoverat allt eftersom och vi har gjort väldigt mycket, men det är fortfarande en hel del kvar. I sommar har vi ägnat flera veckor åt att rensa ur mängder av bråte ur källaren och det gamla garaget för att få lite bättre förvaring och göra om ett av rummen till ett hemmagym. Det kändes så himla bra att ta hand om det vi redan har. Jag kände bokstavligen hur en tyngd lättade från mina axlar. Vår risiga källare har legat där som en energitjuv hela tiden och nu gjorde vi äntligen något åt det. Jag ville skrota alla ateljéplaner direkt och gå vidare med tvättstugan, vårt sovrum, fixa till köket, byta golv i vardagsrummet och sätta in en kamin, bygga ett trädäck och köpa växthus... (har jag sagt att jag har lite lätt för att gå all-in när jag väl sätter igång med något!)

När jag satt vid köksbordet och funderade över hur vi skulle kunna hinna med allt annat vi vill göra med ett stort ateljébygge på gång insåg jag att det går att göra på ett annat sätt. Jag kan bygga en ateljé inne i huset i stället, i det som vi nu använder som vardagsrum på nedervåningen (och därmed flytta vardagsrummet till det rum jag nu använder bredvid matrummet). Det blir visserligen mindre än om vi bygger ett fristående hus, men jag kan få allt det övriga jag vill ha - närhet till familjen, möjlighet att stänga om mig om det behövs, stora fönster med fin utsikt och möjlighet att låta färgen droppa utan att vara rädd om golvet. Tidigare har jag flyttat runt i olika rum i huset beroende på vilka övriga behov vi har haft, men det här skulle i så fall bli min ateljé för en längre tid framöver och anpassat efter det. Och det bästa av allt är att vi kommer att behöva göra en mindre ombyggnation av köket så att vi får plats med en större kyl och frys, vilket är väldigt skönt i en stor familj som gillar att laga mat. 

Nu känns det som om allt har fallit på plats i mitt huvud och det är så skönt. På det här sättet kan jag ta hand om det vi redan har och ändå få en ny ateljé. Och hinna med! Dessutom ligger det helt i linje med mitt valda ord för året: Förenkla.

Inga kommentarer: