Jag är så glad över att jag har hittat en regelbundenhet i måleriet igen. Även om jag det är långt ifrån tillräckligt så ägnar jag åtminstone lite tid varje vecka åt att måla. Startsträckan är så mycket kortare när det inte var så länge sedan jag sist höll i penseln, och jag kan hela tiden ha en målning igång på staffliet. Det är underbart. Men också lite jobbigt. För vissa målningar tar längre tid än andra, och jag blir så frustrerad när jag inte hittar rätt direkt. Särskilt de gånger jag inte riktigt vet vad som fattas.
Målningen här ovanför var en sådan. Jag fick verkligen slita med figuren i mitten. Om jag inte varit så förtjust i bladverket, som gick väldigt snabbt att göra, hade jag nog målat över alltihop och börjat om från början. Men skam den som ger sig. Jag är ganska envis och till slut blev det ändå rätt.
Den första figuren målade jag utifrån ett foto jag rivit ur en gammal tidning. Det blev ganska bra först, men sedan petade jag alldeles för mycket och det blev alltför smutssvart och kladdigt.
Istället försökte jag ljusa upp och göra den lite gladare med ett ansikte ur fantasin. Efter att ha lämnat den några dagar tyckte jag att den här varianten var helt okej. Jag gillade prickarna och mönstret på hennes klänning, men det störde mig lite att det var för stort ljust fält runt hennes ansikte, och att jag inte visste vad hon tittade på. Vill hon därifrån eller vill hon stanna kvar?
Så till slut fick det bli en tredje variant. Lite större så att hon fyller ut hålet i bladverket, och påfyllt med växtlighet i rosa och ockratoner runt hennes ansikte. Och så blundar hon igen, precis som på den första bilden.
Nu känns den helt färdig och jag tänker inte göra en fjärde variant. Jag kan fortfarande bli lite irriterad på att mina damer blir alldeles för sockersöta, men just här känns det ändå helt okej. Hon har ett lugn som tilltalar mig och som passar ihop med resten av bilden.
Det känns så skönt när man kan släppa taget och gå vidare till nästa målning!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar